Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 35. Herre och tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
mannen fått på sig en mycket allvarsam min. Denna iakttagelse
var för grefven skäl nog till nya bekymmer och farhågor.
Blott allt för gärna skulle han velat veta männens samtalsämne.
Denna hans otålighet och längtan skulle emellertid snart bli
stillade, och det på ett tämligen oangenämt sätt.
Sedan polismännen med Berglind stått och språkat några
ögonblick i närheten af stora ingången, närmade de sig plötsligt
ringmuren, där herr Adlerström och John höllo sig gömda.
Naturligtvis drogo sig de båda senare då fort tillbaka in bland
buskarna för att ej bli sedda. I andlös spänning lyssnade de för
att om möjligt uppsnappa något af de tre männens samtal.
Och nu hörde de den ene detektiven yttra till förvaltaren:
— Vi ha all anledning förmoda, att de hålla sig gömda
någonstädes här i närheten. Den karl, som vi träffade i skogen, hade
sett dem två gånger tätt efter hvarandra och äfven hört dem tala
om, att de ämnade sig hit.
—• Nå, då ska’ vi också söka få fatt i de båda skurkarna, svarade
förvaltaren, och så snart det lyckats oss, underrätta vi er därom.
— Skönt, herr Berglind! Mottag tills vidare min uppriktiga
tack för er beredvillighet att understödja oss i detta vårt svåra
uppdragL
— Åh, jag ber, min bäste herre, ingen tack alls! Kan jag stå
till tjänst i en sådan sak, så gör jag det så gärna. Det vore just
ljufligt, om de båda bofvarna ännu längre skulle få håna all rättvisa
genom att stryka omkring här lösa. Om den stackars Moberg gör
det mig verkligen ondt.
— Ja. Men förstod ni mig också förut rätt?
— Jag antar det. Jag sammankallar genast så många man,
som finnas till hands, instruerar dem samvetsgrannt och låter dem
ofördröjligen börja spaningarna, först här i den närmaste närheten,»
och sedan i en allt vidare krets. Har er sagesman sett och hört
rätt, så vore det väl konstbesynnerligt, om inte vi snart nog skulle
få fatt i de båda gynnarna. Jag låter i alla händelser underrätta
er om resultatet.
— Skönt! Ni skulle förvärfva er en stor merit, om ni
lyckades, herr Berglind. Mördare äro de bägge två, och ni behöfver då
sannerligen icke göra er samvete öfver, om ni i er mån bidragit
till, att dessa skälmar bli oskadliggjorda, hvilka till råga på allt äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
