Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 35. Herre och tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
Men den senare kvarhöll med all kraft betjänten.
— De ha ju redan omringat parken tillika med kyrkogården,
sade han. Tre karlar komma sättande utmed muren.
— Hva’? Skulle vägen till flykt redan vara afskuren för oss?
— Ja, tyvärr är den så. Och jag slår vad, att detektiverna
hålla vakt någonstädes här i närheten. Jag hörde ett så
egendomligt ljud. Säkerligen var det en signal, hvarigenom våra förföljare
gjort sig förstådda af hvarandra.
John darrade af skräck och vrede i alla leder.
— Hvarthän? Hvart ska’ vi ta vägen? jämrade sig den
pul-tronen.
— Nu gifves det icke längre något betänkande, svarade grefven.
Vi måste in här. Kanske betrakta de inte dörren så noga, och
kanske lyckas vi sedan undkomma, när de dragit sig inåt skogen,
dit de ju ämna sig, om de ej finna oss här.
I största hast aflägsnade grefven med sin fickknif sigillet,
som var anbringadt öfver nyckelhålet. I nästa ögonblick öppnade
han dörren.
Och ytterligare en sekund senare voro de båda bofvarna
försvunna i grafkapellet.
Men det var också hög tid.
Knappast hade de smitit in, förrän de där ute hörde ljudet af
steg och röster.
— Här måste den ene ha varit, hörde de tydligt en man
yttra, hvilken närmade sig i språngmarsch.
— Var bara försiktig, Wilhelm! förmanade en annan. De
skurkarna kan man tilltro allt. De äro mördare och skulle intet ögonblick
dra i betänkande att skjuta ned dig, om du ensam vågade dig för
långt fram.
Grefven hade i brådskan ej gifvit sig tid att åter läsa dörren
inifrån.
Nu kunde han på inga vilkor göra det, om han icke själf
genast ville förråda sig, ty han kunde icke läsa dörren utan att
förorsaka något buller.
Något betänkande gafs det icke vidare.
Han skyndade fram till den stora taflan samt öppnade den
där förut händelsevis upptäckta löndörren.
John skyndade efter honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
