- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
399

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 36. I fällan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

399

Han trodde nämligen, att detta arbetarens yttrande hade
afseende äfven på honom, ty han förmodade, att förvaltaren i brådskan
icke lämnat männen tillräckliga upplysningar.

Men han hämtade sig fort.

— Menar ni de båda karlar, som nyss hoppade öfver muren
där borta? frågade han.

— Hva’? Har herr grefven sett dem?

— Ja, nog såg jag två män springa öfver muren aHtid; men
om det var de, som ni söka, det vet jag naturligtvis inte. Den
ene var en stor bjässe.

— Då var det de, förklarade den ene arbetaren. Hvar
tusan kunna de väl ha gömt sig? Vi ha genomletat hela
parken utan att se skymten af dem. Voro de här på
kyrkogården?

— Ja visst.

— Sådana djäklar! Men nu måste vi sätta efter dem, så att
de inte undkomma.

— Hvilka äro då de, som ni söka?

— Det är ju de båda stora förbrytarna. Den ene är den bof,
som från ett bakhåll i skogen nedsköt torparen Moberg, och den
andre lär vara en minst lika farlig förbrytare.

— Jaså, menar ni den där Mattsson och hans medfånge? sade
nu grefven på samma gång förvånad och glad, och han kände det,
som hade en centnertyngd tagits från hans hjärta.

— Ja visst, ja visst, herr grefve. De båda skälmarna måste
vi knipa.

— Men det begriper jag inte, hur de skulle ha kommit hit.
Ha de rymt?

— Det är just hvad de ha. Polisen var här, och eftersom
flyktingarna blifvit sedda här i närheten, fingo vi i uppdrag att spana
efter dem.

Nu hade grefve Adlerström återvunnit fullkomligt lugn och
fattning, eftersom han visste, att han icke själf var förföljd, och att
hans maka ännu ej förrådt honom.

Med en snabb beslutsamhet försökte grefven äfven förskaffa
sig fullkomligt lugn rörande sistnämnda punkt.

Han hejdade arbetarna, som stodo i begrepp att stiga öfver
muren, i det han till dem framställde frågan:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free