Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 36. I fällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
Grefven upplyste polismannen om, åt hvilket håll flyktingarna
styrt kosan, och nu anställdes en allmän razzia.
Men grefven småskrattade på ett så förnöjdt och listigt sätt,
att man genast såg på honom, att han förde ytterligare någonting
i skölden eller gladde sig, för det han på listigt vis lyckats narra
någon.
Till en början höll han sig i teten.
Men plötsligt låtsade han, som orkade han icke längre, och
för konstapeln klagade han, att han lede af andnöd och dessutom
gjort sig illa i ena foten.
Sedan han på detta listiga sätt bemantlat sina verkliga
afsikter, tvekade han ej längre att utföra dem.
Han lät de andre fortsätta och blef själf efter. Men han hade
knappast blifvit ensam, innan han var bra i sin fot igen. Att han
led af andnöd och vrickat foten, det kunde man nu verkligen ej se
något spår af.
Han vek af i rät vinkel åt höger och skyndade med snabba
steg åt detta håll.
— Gno bara! mumlade han för sig själf. Jag har viktigare
saker att uträtta än att med er löpa omkring på måfå. Jag hoppas,
att John varit nog flink och slug för att rädda sitt skinn och uppnå
gömstället, utan att de båda karlarna förmått upphinna honom.
Af dessa ord framgick, att han med sin betjänt kommit öfver
ens om, var de åter skulle sammanträffa. Eft sådant aftal hade
också i själfva verket ägt rum. Det hade varit John själf, som
gifvit grefven det rådet.
Ju närmare grefven kom den plats, dit John ämnat sig, desto
långsammare blefvo hans steg.
Forskande såg han sig omkring åt alla håll.
Af detta hans beteende framgick tydligt, att han var orolig för,
att rymmarna ännu kunde vara kvar och ligga på lur någonstädes
här i närheten.
Plötsligt sprang nästan i hans omedelbara närhet en man upp.
Han hörde bara bullret. Utan att först vänta, tills han sett,
hvem mannen var, grep han till flykten och sprang, allt hvad han
förmådde springa, bort genom skogen.
Men han hade väl knappast sprungit hundra steg, innan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
