Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 36. I fällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
— Rymt? Åh, dra’ nu . . . Det ser ju ut, som om han
tattat misstankar mot mig.
— Det har han antagligen, men då du nu sluppit helskinnad
undan, så är det inte längre så farligt. Han och hans kamrat bli
nog infångade, och se’n må de säga hvad de vilja; ingen skall tro
dem. Att du begått den där handlingen, det kunna de ju inte alls
bevisa. Antagligen ha de insett det, och därför ville de nu bara i
förbigående ge dig en minnesbeta, eftersom de händelsevis fått syn
på dig.
— Ja, några bevis ha de ju inte alls, instämde betjänten.
Om de misstänka mig, det kan ju inte jag hjälpa. Måtte de bara
snart vara inom lås och bom igen!
— Kom nu, John! sade grefven. Nu behöfva vi inte längre
gömma oss. Förargligt var det emellertid, att detta skulle komma
emellan och upptaga vår dyrbara tid. Hvar ska’ vi nu söka Lilly?
Men tur var det i alla fall, att hon var så pass förnuftig, att hon
icke alls visade sig på Stensnäs. Kanske har hon, för att välvisligen
i behaglig tid gå ur vägen för alla faror, med det samma rest sin
kos; ty, som du vet, sade den där mannen, som vi tidigt i dag
morse träffade i skogen, att Lilly haft för afsikt att resa utrikes.
— Om hon rest eller ej, det skulle vi möjligen kunna få veta
på stationen.
— Alldeles riktigt. Det har jag också tänkt mig, svarade
grefven. Eftersom de voro tre stycken i sällskap, så har nog någon
på stationen lagt märke till dem. Men antagligen har Lilly sökt
göra sig oigenkänlig.
— Det ta vi nog reda på, herr grefve. Er fru hade ju barnet
med sig. En kvinna, som reser med ett litet barn, lägger man
alltid märke till. Och jag, det säger jag er med det samma, herr
grefve, skuddar redan i dag stoftet af mina fötter och beger mig
likaledes ut på resor. Ni måste ge mig mina pängar, och om ni
inte vill det, så får ni se, hvad som händer.
— Se så, var nu inte oförnuftig igen, John! Inga hotelser!
— Jag har nyss utstått tillräckligt med ångest. I en liknande
belägenhet skulle jag för ingen del vilja komma en gång till.
— Nå, tror du då kanske, att jag har lust att ännu en gång
bli utsatt för en sådan dödlig förskräckelse? frågade i sin tar
grefven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
