Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 36. I fällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
— Den lusten må ni ha eller inte ha, herr grefve; det rör
mig inte hvilketdera, bara jag slipper att själf vara med. Hör alltså
mitt förslag: ni går nu med in till staden, lämnar mig där mina
pängar, och sedan höra vi efter på stationen, om grefvinnan rest.
— Precis tvärtom, John. Först gå vi till stationen. Jag vore
väl en narr, om jag gåfve dig pängarna dessförinnan. Hade du
dem, så ginge du din väg och läte mig reda mig själf, bäst jag
gitter.
— Nå, kom då bara, herr grefve! Vi få väl se, hur saken
aflöper. Men skulle jag ge er ett godt råd, så vore det, att ni
samtidigt med mig packar er rensel och med er Anna likaledes
beger er ut på resor.
— Det gör jag alldeles säkert, John. Här har jag fått nog.
Redan i natt hoppas jag vara långt härifrån.
— Skönt! Då ä’ vi ju åter ense, skrattade betjänten. Ni
reser med er Anna åt ett håll, och jag reser åt ett annat.
— Nej, John, du måste ledsaga oss.
— Kan inte alls falla mig in.
— Men, John, betänk bara, att jag omöjligen kan resa ensam
med Anna! Det skulle ju väcka uppseende och se ut som en
formlig flykt.
— Nå ja, vi skulle ju kunna jämka, herr grefve. Vi kunna
ju i sällskap lämna staden, ifall ni ha lika brådtom som jag; men
sedan skiljas våra vägar åt. Har jag bara fört mina pängar i
’säkerhet, så kunna vi ju sedan gärna för mig besöka hvarandra
och. berätta våra erfarenheter.
Grefven hade ingenting att invända mot detta betjäntens
förslag.
Med raska steg begåfvo de sig nu i väg i riktning mot staden.
Knappast hade de uppnått landsvägen, innan en fint klädd,
högrest ung man kom emot dem. Grefven hajade till vid detta
oväntade möte.
Med både ängslig och förlägen min såg han upp till den
obekante.
Äfven John kastade en misstrogen sidoblick på mannen, hvilken
nu hälsade genom att artigt lyfta på hatten.
Samtidigt frågade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
