Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 37. Ur regnet i takdroppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
— Nej, nej, stanna kvar här! invände grefven i mera ängslig
än befallande ton.
Men den unge herrn yttrade hastigt och på ett så själfmedvetet
sätt, som om det, som han sade, vore alldeles själfskrifven
— Gå ni före, John! Därigenom tillmötesgår ni den önskanT
som jag tänkte uttala. Hvad jag har att tala med er herre om,
det är af sådan natur, att det bäst sker mellan fyra ögon.
— Men, min herre, jag känner er ju inte alls. Jag vet
sannerligen inte, hvad jag skulle kunna ha otalt med er, i all synnerhet
som min tid är mycket afmätt, invände herr Adlerström.
— Om ni känner mig eller ej, det gör här ingenting till
saken, svarade den ståtlige unge mannen. Jag har endast att i ert
eget]|intresse lämna er några upplysningar. Långt behöfver inte er
betjäntj aflägsna sig, alldenstund han skulle bereda andra personer,
som’ uppehålla sig här] i skogen, ett stort nöje, om han ville
invänta deras ankomst.
John mumlade en ed för sig själf och fortsatte, utan att fästa
något afseende vid grefvens uttalade önskan, genast med snabba
steg sin väg.
— Hvad vill ni mig? Med hvem har jag den äran? frågade
herr Adlerström, i det han ängsligt höjde sin blick till den unge herrn.
— Jag är närmare bekant med er förtrogne vän, doktor
Brummer, ljöd svaret.
— Doktor Brummer? stönade grefven. Hvad angår mig den
karlen? Han är inte alls min vän, och jag kom bara en gång att
helt flyktigt lära känna honom.
— Allt det där lämna vi tills vidare därhän, herr grefve,
fortfor i lugn ton Tschang Yao, ty denne var verkligen den ståtlige
unge herrn. Det är mig alldeles nog att veta, att ni umgåtts mycket
förtroligt med doktor Brummer.
— Lämna mig i fred med ert prat! uppbrusade grefven. Jag
är inte någon vän af långa preludier.
— Inte? Och jag, som fått för mig, att herr grefven till och
med är en stor vän af lustiga ordlekar, sade Tschang.
— Misstag.
— Men ni träffade ju i. alla fall i natt en bekant till doktor
Brummer här i skogen?
— Jag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
