- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
413

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 37. Ur regnet i takdroppet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

413

förvisade doktorn till eremitens hem, nu äfven ålägger er att tills
vidare vara en fånge i er våning i staden!

Efter dessa ord gjorde Tschang Yao en affärdande rörelse
med handen och tillade:

— Gå! Vi äro nu tills vidare på det klara med hvarandra.

Grefven blef stående där ännu några ögonblick.

Det såg ut, som ville han säga något, ty hans läppar rördes,
men ej ett ord kom öfver dem.

I detta ögonblick hördes inifrån skogen bullret af
brådskande steg.

Då blef det med ens åter lif i grefven.

— Förråd mig inte! Jag lofvar att uppfylla allt, hvad ni
fordrat af mig, sade han och stormade sedan i största hast därifrån.

Bittert leende såg Tschang efter honom och fortsatte sedan
själf vandringen i riktning mot staden.

De män, hvilkas steg man hört i skogen, tycktes strax ha
ändrat kurs; ty de kommo icke närmare, och man hörde heller
ingenting mera af dem.

Tschang Yao vek strax därpå in på en annan väg. Hade han
gått vidare på landsvägen, så kunde han ha blifvit vittne till en
spännande scen.

Betjänten John hade först sprungit ett långt stycke; men
sedan hejdade han sig plötsligt och gick några steg in i skogen.

Dels var det ångesten, som höll honom tillbaka, dels
nyfikenheten att få veta hvad Tschang Yao velat tala med grefven om,
som föranledde honom att afbryta flykten.

Slutligen började han till och med, alltjämt hållande sig
iskogen, gå tillbaka.

Då, när John spejande forskade bort mot landsvägen i hopp
om att där ändtligen få syn på grefven, ljöd plötsligt en hvissling i
hans närhet.

John vände hastigt på hufvudet. Men redan i nästa
ögonblick utstötte han ett skri af vrede och förskräckelse. Knappast
femtio steg bakom honom hade en man sprungit fram bakom en
buske och kom nu sättande emot honom med en hisklig fart.

— Ser du, nu har jag dig, skrek mannen och började
anställa jakt på John.

— Masse... det är långe Masse, gnisslade betjänten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free