Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 38. En strid på landsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
— Ja visst, ja. Alldeles riktigt. Ni har ju talat med Tschang
Yao? Nå, hvad sa’ han? Hvad ville han er?
— Du ska’ få veta det sedan, John. På resan till staden ha
vi god tid att språkas vid.
Med eller mot sin vilja måste John tygla sin otålighet att få
veta nyheten.
Då han kom hem till Stensnäs, gaf grefven befallning om,
att den skjuts, som förvaltaren merendels brukade använda, genast
skulle göras i ordning, emedan han ofördröjligen ämnade sig in
till staden.
Under tiden skötte grefven och John om sig på bästa vis.
Den senare hade fått ett extra bestyr; han måste tvätta och
svalka sin blårandiga rygg.
Grefven gick om en liten stund själf för att se efter, om
skjutsen stod färdig.
Han hade så förtvifladt brådtom af det lätt förstådda skälet,
att han fruktade, det långe Masse och hans kamrat, så snart de
upptäckte Johns flykt, genast skulle uppbjuda allt för att åter infånga
rymmaren.
Att ikläda sig livré, det hade grefven förbjudit kusken, för att
inte möjliga förföljare redan på långt håll skulle kunna se, att skjutsen
var från Stensnäs och tillhörde grefve Adlerström.
Strax därpå sutto bägge två i vagnen, och kusken fick
befallning att låta det gå undan.
Långt hade de dock ej rest, innan grefven plötsligt utbrast:
— För tusan, där kon; mer ju redan långe Masse sättande. Karlen
tycks ha lurat på oss här.
Och i själfva verket kom Mattsson med en hisklig fart och
styrde kurs rakt på vagnen. Då öppnade grefven hastigt det lilla,
åt kuskbocken vettande fönstret och skrek åt kusken:
— Låt det gå undan, så fort hästarna förmå springa! Kör
bara! Skona inte hästarna! Och skulle långe Masse komma oss
för nära, så svep till honom med piskan, så att han mister både
syn och hörsel!
Kusken satte genast en alldeles ovanlig fart i hästarna.
Grefven jublade som en afgrundsande, när han genom
vagnsfönstret såg, att långe Masse förgäfves ansträngde sig för att
upphinna vagnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
