- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
428

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 38. En strid på landsvägen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

428

Den sluge grefven hade emellertid gjort upp räkningen utan
långe Masse.

Den senare visste blott allt för väl, att han icke på detta sätt:
skulle kunna upphinna vagnen, men han visste också, att det nu
strax bar uppåt, och att vägen samtidigt gjorde en stor krök.

Med snabb beslutsamhet vek han af från vägen och skyndade
rakt igenom skogen.

På så sätt kom han före ut till landsvägen på andra sidan
höjden.

Så snart skjutsen anlände till den plats, där han höll sig
gömd, rusads han fram och hoppade upp bakpå vagnen.

— Se så, mumlade han förnöjdt leende för sig själf, nu resa
vi tillsammans till staden, och där skall vännen John få se ett
under, så att han ska’ häpna. Han ska’ med till polisen, om jag
också ska bli tvungen att ta honom i håret och släpa dit honom.

Det var för honom en välbehöflig hvila att få sitta här på
betjäntplatsen, ty han hade ansträngt sig mycket genom att springa
så lång väg.

Men tyvärr skulle det ej komma att gå så, som den modige
och beslutsamme mannen räknat ut.

I följd af den utomordentligt snabba farten hade en sprint
hoppat ur, så att vagnen kommit i okg. Kusken såg sig nödsakad
att stanna.

Grefven och John sprungo genast ur vagnen, eftersom de
befarade en olycka.

Men just som de hoppade ned på vägen, lämnade Mattsson
helt tyst sin plats och försökte att obemärkt smyga sig in i skogen,
alldenstund han ansåg det vara bäst att icke visa sig, ty hans plan
var ju att först vid ankomsten till staden låta häkta John.

Olyckligtvis blef grefven honom varse och skrek då i
förskräckelsen :

— Långe Masse! — John! Här är ju långe Masse,
torparens mördare.

Men med dessa sista ord, hvilka nästan omedvetet undsluppit.
grefven, hade han träffat den sårbaraste punkten hos Mattsson.

Vredens ådror började genast svälla på dennes panna.

— ßredtrutige skurk, ohängde lögnare och baktalare! skrek:
han. Vill du genast ta det ordet tillbaka?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free