Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 38. En strid på landsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
Men ännu medan han så talade, hade han sprungit fram till
grefven, hade med den ena handen gripit honom för bröstet, under
det han med den andra handen örfilade upp honom på ett så
kraftigt sätt, att det formligen blixtrade för den angripnes ögon.
— Hjälp! Mördare! skrek John, och på ett för hans karaktär
mycket betecknande sätt gjorde han genast min af att söka sin
räddning i en snabb flykt.
Mattsson såg det och satte efter pultronen.
Han grep John i kragen och slungade ned honom i
landsvägsdiket.
Men grefven, som knappast visste, hvad som egentligen händt
honom, skrek oupphörligt:
— Hjälp! Hjälp! — Mördare!
Då skyndade kusken till undsättning; han rusade bort till
Mattsson och slog honom i hufvudet med piskskaftet.
Mattsson var ej förberedd på ett angrepp från detta håll, ty
kusken hade han ansett vara en ofarlig person. Förskräckt for han
åt sidan och stirrade på kusken, som om han först ville förvissa
sig om, ifall denne verkligen menade allvar.
— Gå på bara! Gå på bara! skrek grefven. Och om du
också slår ihjäl den tusan, så skadar det inte alls. Karlen är ju
en mördare.
Kusken tycktes vara en skäligen inskränkt person. Han ämnade
genast efterkomma sin herres befallning.
Men då rusade Mattsson på honom, ryckte ifrån honom piskan,
och redan i nästa ögonblick började han med den obarmhärtigt
bearbeta grefven.
Denne hade naturligtvis ej förutsett en sådan scenförändring,
och inte heller nu fick han riktigt klart för sig, hvad som
tilldrog sig.
Han nästan bara hörde och kände, hur pisksnärten klatschade
honom litet hvarstädes, mest i hufvudet.
— Du, din galgfågel, ska’ få för mördare, så att du minns
det, skrek Mattsson.
Grefven tjöt på hjälp och tog till benen. Men Mattsson var
lika snabb som han.
Redan om ett par ögonblick hade han honom i kragen, svängde
om med honom ett hvarf, och slungade sedan ned honom i det
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
