Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 38. En strid på landsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
— Sak samma, sade grefven, är han död, så är han död.
Vi ha endast användt nödvärnsrätten, och ingen människa kan
förebrå oss därför. 1
Kusken ruskade missnöjd på hufvudet.
— Så illa menade jag inte, sade han; men ni befallde mig
göra det, och därför måste ni nu också ansvara för hvad jag gjort.
— Du är en veritabel narr, skrek John. Här kan väl inte
alls bli fråga om något ansvar. Skulle saken bli bekant, så har
mördaren i mordisk afsikt öfverfallit oss, hvilket ju också faktiskt
varit fallet. Men är karlen död, så akta vi oss naturligtvis för att
nämna ett ord om den här historien. Vi ha då inte sett honom
och ingen gång sammanträffat med honom. Har du förstått mig?
Kusken nickade.
— Men jag skulle allt ändå helst se, att han ännu icke vore
död, mumlade han, ty med domstolarna skulle jag icke gärna vilja
ha någonting att skaffa.
John böjde sig ned öfver Mattsson, liksom ville han förvissa
sig om, huruvida denne var död eller bara medvetslös.
Grefven sprang pustande fram och tillbaka på vägen.
— Låt honom vara! sade han. Är han död, så är det ju
ingenting vidare med det. Jag är också nästan halfdöd, precis som
den skurken. Mitt ansikte bränner som eld, och hvarenda lem är
som sönderslagen. På ett hår när hade jag brutit hals och ben af
mig, när den karlen kastade ned mig i diket.
John ruskade rätt betänkligt på hufvudet.
— Om jag bara visste, hvad vi nu skulle ta oss till med
honom! mumlade han. Bäst vore det, om vi. genast kunde gräfva
ned honom. Men det våga vi väl ändå inte göra; ty komme det
sedan ut, så kunde man tyda det så, som om vi uppsåtligen
mördat karlen.
— Vi måste ta honom med oss, sade kusken. Vi forsla honom
till staden, till polisvaktkontoret, säga där, hur alltsammans tillgått,
och sedan ä’ vi fria från all skuld. #
— Hvad jollrar du, din dumma tusan? skrek John. Skulle
vi ta med oss karlen, säger du? För intet pris. Om han då icke
vore död, utan åter kvicknade vid på polisvaktkontoret, så komme
han naturligtvis att duka upp en liten nätt lögn och försöka att åt
oss koka ihop en skön soppa. Kom hit och hjälp mig! Vi kasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>