Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 38. En strid på landsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
Den unge mannen genomögnade ännu en gång brefvet.
Därpå fortfor han med ett smärtsamt leende:
— Det bästa vore, om jag refve sönder detta gulnade papper
i tusen bitar och strödde dessa för vinden. Men hvad hjälpte det
mig i alla fall? Ingenting, ingenting alls. Minnet af henne kan jag
dock aldrig slita ur mitt hjärta. Jo, om jag genom att rifva sönder
brefvet samtidigt äfven kunde för evigt glömma henne, men . . .
Hastigt vek han ihop det gulnade papperet, lade in det i sin
plånbok och stoppade denna i rockfickan.
Sedan suckade han åter:
— Glömma. .. ack, om jag ändå kunde glömma henne! Eller
om jag ägde förmågan att. åter förvandla henne till den älskvärda,
oskyldiga, fattiga flicka, som hon en gång var!
Han krossade en tår i sitt öga och tog ut steget för att
fortsätta vandringen.
Händelsevis kom därvid hans blick att öfver vägkanten sväfva
ned i diket.
Det väckte hans uppmärksamhet, att gräset på detta ställe var
nedtrampadt och nedtryckt, som om personer både gått och
legat här.
Han betraktade platsen närmare och upptäckte då ett blänkande
föremål.
— Hvad är det? mumlade han.
Fort steg han ned i diket och tog upp föremålet i fråga.
— En ring! Det är ju en förlofnings- eller vigselring, sade
han. Alltså måste ändå någon ha legat här nere i diket och
därunder tappat ringen. Men hvem?
Han granskade närmare ringens insida; ty han såg ju, att ett
namn och ett årtal där voro ingraverade.
— Store Gud! utbrast han förskräckt. Det är ju grefve
Adler-ströms vigselring. Här i ringen står Lillys flicknamn. Men hur
har väl grefvens ring kunnat komma ned i landsvägsdiket?
Nu granskade han närmare platsen, och allt mera stärktes han
i sin första förmodan, att någon ovanlig händelse, möjligen en strid,
här utspelats.
Han såg alldeles tydligt, att personer legat här i gräset. Äfven
såg han öfver allt färska fotspår.
Säkerligen skulle han dock icke ha fäst sig så mycket vid allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
