Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 39. Nya afslöjanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
Han stödde, sedan han kastat en blick på den vackra
slum-rerskan, hufvudet i handen och försjönk i djupa tankar.
Själf märkte han lika litet som den sofvande flickan, hur fort
tiden gick, och lika litet tycktes han tänka på att åter aflägsna sig.
Eller sof äfven han? Hade äfven han genomvakat denna natt?’
Plötsligt for han upp ur sina grubblerier.
Han hörde Thora tala, men sättet, hvarpå hon det gjorde,
lät honom genast förmoda, att hon talade i drömmen.
Helt tyst reste sig mannen upp från bänken och såg försiktigt
bort mot fönstret, vid hvilket han sett flickan sitta.
Thora talade helt tyst för sig själf:
— Ack, herre Gud, John, hvarför kommer du inte tör att
säga mig, att allt, som man beskyller dig för, ej är sannt? Karl
är ju både en vacker och snäll gosse, men så länge jag ej kan
vara fullt öfvertygad om Johns ovärdighet, förmår jag heller inte
vidare bjuda öfver mitt hjärta. Ack, jag skulle ju älska John, om
han också vore aldrig så fattig; men en hederlig, en riktigt
genomhederlig karl måste han vara. Käre Cud, gif, att jag ej misstagit
mig på John, och att han vore den präktige man, som är värd mitt
förtroende!
Thora tycktes ha talat dessa ord i drömlik halfslummer, ty
hon rörde sig då och då, men utan att slå upp ögonen och utan
att vakna.
Dessa flickans ord tycktes gå lyssnaren djupt, mycket djupt,
till hjärtat.
— O Gud, hviskade han, i det han liksom besvärjande sträckte
bägge händerna mot himlen, gör ett under för att äfven öfvertyga
den rara flickan om dens ovärdighet, hvilken hon skänkt sitt
oskuldsfulla hjärta! Jag ärar hennes smärta; ty det talar ju för
hennes känslas och tankes ärlighet och renhet, om hon icke utan
viktiga skäl och utan att först ha tillräckliga bevis vill frisäga sig
från John. Jag vill ju heller inte alls truga mig på henne, utan
tåligt vänta, tills hon själf insett det skamliga bedrägeri, som den
uslingen föröfvat mot henne med sina hala ord. Ack, om jag ändå
kunde tala, som jag ville; jag skulle då för henne upprulla en
afskräckande bild af Johns ljusskygga handlingar. Men själf törs jag.
ju.inte säga henne det, emedan hon då skulle tro, att jag endast
ville förtala den, som hon älskar, för att därigenom ’nnästla mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
