Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 39. Nya afslöjanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
Borin fattade hennes hand samt tryckte den varmt och
deltagande.
— Jag förstår er sorg och känner med er, sade han. Men
just emedan ni är hågad att skänka mig ert förtroende i denna
angelägenhet, som närmast berör er själf, känner jag mig så mycket
mer förpliktad att bistå er med råd och dåd. Jag ber er bara för
all del icke misstyda mitt deltagande. Vare det fjärran från mig
att vilja på något vis vara efterhängsen! Jag vill ej tala om de
känslor, som tanken på er fars ord väckt till lif i mitt hjärta.
Tvärtom, jag skulle, hur svårt det än fölle sig för mig, likväl af
kärlek till er, begrafva mitt lifs skönaste förhoppningar, om ni kunde
finna lyckan i förening med den man, hvilken ni så förtroendefullt
skänkt ert oskuldsfulla hjärta.
Thora slog handen för ansiktet och brast ut i bitter gråt.
— Ja, ja, snyftade hon, det är just det, som jag ville fråga
er om. Svara mig öppet och ärligt på min fråga: anser äfven ni
grefve Adlerströms betjänt John vara en dålig människa? Säg, om
ni tror, att han verkligen icke skulle ha menat allvarligt och
uppriktigt med den kärlek, som han med så många heliga eder
lofvat mig?
— Ack, snälla Thora, svarade Borin, helst skulle jag vilja
lämna den frågan obesvarad, det vill säga, endast af det skäl, att
jag ej vill bedröfva er; ty om jag skall vara fullt öppen och ärlig,
så kan jag icke annat än säga er, att John ej är den man, hvars
kärlek i längden skulle kunna lyckliggöra er. Jag vill ingalunda
påstå, att han icke älskar er. Jag vill heller inte i fråga om hans
kärlek till er söka påbörda honom någon gemen och bakslug afsikt.
Men säg själf, om ni skulle kunna bli lycklig i förening med en
man, hvilken hvarje rättsinnig människa, förutom ni själf, som visat
honom en sådan tillitsfull omisstänksamhet, måste bemöta med
förakt?
— O Gud, suckade Thora, jag har ju ingen rättighet att tvifla
på edra ord; men likväl skulle jag vilja be er att för min själsfrids
skull lämna mig närmare upplysning rörande det, som man beskyller
honom för.
— Det värsta af allt är, att den misstanken tyckes vara
välgrundad, att just han är den skurk, som så lömskt öfverfallit
er far.
Lilly I. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
