Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 39. Nya afslöjanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
— Store Gud! stönade flickan och sjönk tillbaka ned på bänken.
Äfven ni säger det? Men hvem — hvem har sagt Karl det?
John . . . han . . . skulle det ha varit han? O Gud, det vore ju
en handling, som jag inte i all evighet skulle kunna förlåta honom,
ett dåd, som skulle tvinga mig att förbanna honom.
Och snyftande fortfor hon:
— Den där främmande herrn framkastade redan på morgonen
efter olycksnatten en dylik antydan; men jag kunde inte tro det,
nej, jag kunde ju inte tro, att John kunde vara till den grad usel,
att han traktade efter min gode faders lif.
— Jaså, har då Thora redan en aning om, att icke Mattsson
utan John varit gärningsmannen?
— O, jag skulle nästan vilja be Karl att icke tala vidare !
Den där främmande herrn framkastade bara sn obestämd misstanke,
och hur skulle jag väl kunna med anledning däraf utan vidare
fördöma John? Jag hade föresatt mig att i närvaro af min mor ställa
honom till svars, när han åter någon gång skulle komma hit.
Borin ryckte beklagande på axlarna. Smärtsamt leende
svarade han:
— Att John ännu en gång skulle styra sina steg hitåt, den
faran är så godt som alldeles utesluten, antar jag.
Flickan såg ängsligt frågande på den unge mannen.
— Vet ni kanske rent af någonting närmare därom?
frågade hon.
— Jag vet bara så mycket, som att John äfven förliden natt
ända till tidigt i dag morse strukit omkring här i skogen.
— Här i närheten? frågade Thora bestört.
— Inte precis här, ty — jag har de senaste nätterna hållit
vakt här.
— Har Karl?
— Jå visst.
— Men därom vet jag ju ingenting.
— Inte heller nu skulle jag ha nämnt någonting därom; men
eftersom talet råkade falla därpå, vill jag bara lugna med den
försäkran, att Thora inte heller under den närmaste framtiden skall
vara utan skydd.
— Herre Gud, tror då Karl, att jag rent af har att frukta John?
— Ni har ingenting att frukta; ty jag ansvarar för er säkerhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
