Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 39. Nya afslöjanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455 ]
— Trodde ni dessa hans uppgifter?
— Ack, jag fick knappast någon tid alls att närmare tänka
därpå. Mina sjuka föräldrar togo ju hela min tid och alla mina
tankar i anspråk.
— Så, så. Hur förhöll sig då John gent emot er? Såg han
orolig och ängslig ut?
— Han blef mycket ond, när jag talade om hvad min far
sagt mig om honom.
— Hvad hade då er far sagt?
— Att John ej vore någon snäll människa.
— Och hvad sa’ John om det?
— Han antog, att jag sofvit dåligt, och frågade, hvem som
nedsvärtat honom hos min far. Jag bad honom gå sin väg; ty jag
vet inte, hur det kom sig, att jag just den morgonen var så
förskräckligt rädd för honom. Kanske kom det sig däraf att han såg
precis så ut, som om han ej sofvit en blund på hela natten.
— Sade ni honom det också?
— Ja visst, det sa’ jag, så snart jag fick se honom, och det
var då han svarade, att han först sent på natten med sin herre rest
in till staden och redan klockan tre stigit upp igen.
— Nå, gick han, när ni uppmanade honom därtill, eller frågade
han först ängsligt efter er fars befinnande?
— Nej, han gick inte; han menade, att antagligen den, som
ville bli min fästman, förtalat honom hos min far.
— Jaså. Han visste alltså redan då, att er far utsett en annan
till er blifvande man.
— Ja, det tycktes han redan veta, ty han sa’, att han hört
glunkas därom, att jag skulle gifta mig med Borin.
— Verkligen? Hm! Då måste han ju ändå, eftersom ni
icke ens själf kvällen förut visste någonting om er fars plan,
under olycksnatten ha uppehållit sig här i närheten och spelat
lyssnare.
Thora sänkte blicken ängsligt mot marken.
— Jag vet det ej, men omöjligt är det ju inte, stammade
hon. John var så stormande och så ond. Han fordrade, att jag
genast med honom skulle gå till min far, hos hvilken han till bevis
på, att han menade ärligt, ville anhålla om min hand.
— Och hvad sade ni om det förslaget?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
