- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
459

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 39. Nya afslöjanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

459

Hur glad var icke nu polismannen, för det han följt fångens
råd och först af allt begifvit sig hit!

Nå-å, herr öfverkonstapel, sade fången, som hittills förhållit
sig tämligen tyst, hvad säger ni nu? Är Mattsson gärningsmannen,
eller är den skurkaktige John det? Nu har ni bevis i er hand, att
skottet icke aflossats ur Mattssons utan ur Mobergs egen bössa.
Alltså har ingen anna än John begått brottet, och ni vet nu, att ni
bör låta det er angeläget vara att genast ombestyra den karlens
häktande. Och nu skall ni också sätta tro till mina egna uppgifter;
ty har John sökt lönmörda Moberg, så skall ni säkerligen också
anse honom i stånd till det rån, hvarför jag blifvit anklagad. I
betraktande af de bevis, som ni nu här själf funnit, svär jag ännu en
gång, att jag ej begått det brottet, att jag är oskyldig, och att
enligt min innesta öfvertygelse ingen annan än betjänten John har det
brottet på sitt samvete.

Thora föll nästan i vanmakt, när hon hörde, hvad fången här
beskyllde John för. När hon återvunnit fattningen, förklarade hon,
att hon inför Gud och sitt samvete kände sig förpliktad att nu äfven
omnämna en annan sak.

Med förväntansfull spänning lyssnade alla till flickans ord.

— Det kan ju mycket väl hända, att min förmodan är oriktig,
snyftade Thora. Vare det långt ifrån mig att vilja utan skäl göra
John ännu mera misstänkt; men har han verkligen försökt mörda
min far, så förtjänar han inte alls, att jag tar rågon som helst
hänsyn till honom. Så hör då: jag har aldrig vetat annat, än att John
var en fattig betjänt, som på sin höjd ägde en liten obetydlig
spar-pänning. Men när jag sista gången talade med honom, anförtrodde
han mig, att han fått ett ganska stort arf efter en aflägsen släkting,
och att han därför ämnade köpa sig en större egendom.

Här aibröts flickan af den fängslade unge mannen, som med
ett bittert skratt utbrast:

— Ha, ha! Nu veta vi ju tvärt, hvarifrån den kanaljen fått
det arfvet. Historien om det stora arfvet har han bara dukat upp
för den omisstänksamma flickan, för att hon inte skulle undra,
hvarifrån han i en hast fått alla pängarna, som han genom rån
förskaffat sig. Har John godt om pangar, så har han rånat dem.
— Gud i himmelen, jag välsignar nu den stund, då jag uppgjorde
planen att rymma. Nu är min oskuld redan så godt som bevisad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free