Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 40. Fångad i lögnens nät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
— Han har kanske sett oss komma och af detta skäl haft så
brådtom att lämna rummet, förmodade en konstapel.
— Vore det fallet, så ha vi honom nog ännu kvar här i
huset, menade kommissarien. Nu kan han inte vidare fly.
— Nej, det låter han nog vackert bli, instämda detektiven.
Hela huset är ju omringadt, och den bofven kan följaktligen icke
obemärkt undkomma.
Kommissarien såg sig ännu en gång forskande omkring i det
lilla rummet, men sedan gaf han befallning om, att huset skulle
genomletas och Jonn utan vidare häktas, ifall man funne honom.
Sedan vände han sig åter igen till tjänarinnan, sägande:
— För mig genast till herr grefvens rum!
Och vänd till detektiven, fortfor han:
— Var god och följ med mig!
Till Tschang Yao hviskade han helt tyst några ord.
Icke utan tvekan efterkom tjänarinnan den erhållna
befallningen.
Men när hon kommit till den dörr, som ledde till grefvens
rum, befallde kommissarien henne stanna och där ute invänta
vidare befallningar.
Utan att först knacka på beträdde kommissarien och
detektiven grefvens arbetsrum.
De sågo visserligen, att det i rummet stående kassaskåpet var
öppnadt, och att på ett bredvid stående rökbord låg ett paket; men
grefven» själf syntes ej till.
Kommissarien såg sig sökande omkring i rummet och tycktes
icke rätt veta hvad han nu skulle ta sig till.
Då hörde han bullret af steg i det rum, som på högra sidan
gränsade till arbetsrummet.
I ett nu stod han vid dörren till det rummet, hvilken dörr han
också genast öppnade.
Hur glad vardt han ej, när han nu fick syn på grefven, och
när han såg, att denne höll på att kläda sig!
Grefven tycktes ännu ej ha någon aning om polismännens
närvaro i villan. Förskräckt stirrade han på den inträdande
kommissarien, och hans ansikte skiftade hastigt färg.
— Ni ... ni här? stammade han. Hvarför har man inte
anmält ert besök?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
