Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 40. Fångad i lögnens nät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
— Men fången påstår, att Mattsson en god stund sprungit
efter den vagn, hvari ni och er betjänt foro tillbaka till staden.
— Det är nog möjligt; men jag såg honom inte.
— Hvad säger konstapeln om det? vände sig kommissarien
till detektiven.
— Att herr grefven af något mig obekant skäl å nyo sagt
en osanning.
— Herre! Hvad vågar ni yttra? Vill ni åter igen genom
skicklig ordvrängning beslå mig med lögn? skrek grefven.
— Herr grefve, svarade detektiven helt lugnt, jag såg ju, att
ni observerade Mattsson, och jag hörde till och med, att ni befallde
kusken köra så fort, som hästarna förmådde springa. Vill ni
bestrida det? Jag för min del står vid mina uppgifter, om ni också
tio gånger om skulle påstå motsatsen. Kusken måste ju också
kunna intyga det.
— Alldeles riktigt, hånade grefven, min kusk var ju också
med. Jag inser alltså icke, hvarför jag här ska’ behöfva förarga
mig längre. Gå ned till kusken och fråga honom! Han skall
kanske af ren polisrädsla bekräfta allt möjligt, som ni vill ha
bekräftadt.
Därmed försökte herr Adlerström åter igen aflägsna sig. Då
ställde sig kommissarien i hans väg och sporde:
— Hvar såg ni alltså Mattsson, herr grefve?
— Jo, det måste väl ha varit där, som herr detektiven säger
sig ha sett det. Jag begriper nu nästan allt, bara inte det, att herr
detektiven sett Mattsson på så nära håll utan att besvära sig med
att tillfångataga honom. Naturligtvis är det åter igen ett bevis på
det utomordentliga tjänstenit, som herrn nu upprepade gånger gent
emot mig lagt i dagen, att han bekymrat sig om allt annat, bara
inte om den förrymde mördaren.
Kommissarien låtsade, som om han icke alls hört denna
grefvens elakhet.
— Konstapeln hade uppsikt öfver den ene fången och kunde
därför icke förfölja den andre, sade han. Ni, herr grefve, skulle
»ljaktligen göra oss en stor tjänst, om ni ville säga oss, hvart
Mattsson tagit vägen, om ni sedan sett honom en gång till, eller,
hvilket ju också vore tänkbart, om Mattsson gjort ett försök att
öfverfalla vagnen för att hämnas på John?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
