Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 40. Fångad i lögnens nät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
er skyldighet mot er själf att ofördröj ligen till vederbörande
myndighet inrapportera förhållandet.
— Ack, det ville jag inte alls.
— Hvarför inte? Hvad hade ni för orsak att tiga ihjäl en
sådan sak?
— Jag menade, att orr. vi anmälde saken, så finge vi bara
en massa besvär och förtretligheter, som vi ju i stället mycket väl
kunde bespara oss. En sådan skurk ljuger naturligtvis fermt ihop
den värsta historia. John gaf honom på bar gärning ett så
grundligt kok stryk, att Mattsson säkerligen aktar sig för att ännu gång
ta itu med honorr:.
— Ni vet alltså verkligen inte, herr grefve, hvart Mattsson
efter stridens slut tagit vägen?
— Nej.
— Ni vet heller inte med er någon orätt mot honom?
— Inte den ringaste. Fick han något nyp at mig, så gaf han
mig minst tio för ett. Jag är ännu halft urståndsatt att tänka, så
illa har den karlen tilltygat mig.
— Godt! Låt oss göra et: slut på denna scen! Jag ser mig
nödsakad att förklara herr grefven häktad.
Den tilltalade stirrade på kommissarien så forskande och stelt»
som trodde han, att han ej hört rätt.
— Mig . . . tänker ni häkta mig? stammade han och blef blek
som ett lik.
— Ni är häktad, herr grefve. I lagens namn, ni är min fånge»
sade kommissarien med hög, högtidligt allvarlig röst.
— Det är väl ändå omöjligt? Det kan inte vara ert allvar,
herr . . .
— Mitt fulla allvar, herr grefve.
— Men hvarför — hvarför vill ni då häkta mig? Jag vet
verkligen inte med mig den ringaste orätt, och jag försäkrar på
hedersord, att Mattsson började striden och som en besatt rusade på oss.
— Jag häktar er heller inte för den sakens skull; ty de
närmare omständigheterna tala ju delvis för er. Men ni har låtit bära
in den halft ihjälslagne Mattsson i skogen, ni har följaktligen utsatt
honom i afsikt att låta honom omkomma.
— Jag . . . jag . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
