Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 41. Hvar är betjänten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
Hur länge Ludvig nu där förgäfves väntade på honom, det
var honom totalt likgiltigt. Hufvudsaken för honom var, att hans
bekanting ej visste, hvart han tagit vägen.
Nu förstå vi också, hvarför polisen ej kunde finna honom i
staden eller på järnvägsstationen.
Ju längre John aflägsnade sig från staden, desto lugnare blef
han, och desto förnöjdare småskrattade han för sig själf.
Ändtligen hade han uppnått målet för denna färd i droska.
Kusken, som kört till hans belåtenhet, fick vackra
dricks-pängar.
John gick in på gästgifvargården. Här funnos för tillfället
andra gäster i det större rummet, och därför gick han in i ett
mindre.
Där satt en något extravagant klädd flicka, hvilken emellertid
höll hufvudet stödt i handen och ej tycktes ta någon notis om hans
ankomst.
John satte sig vid ett annat bord, hvarifrån han bekvämt kunde
ge akt på flickan.
Då hörde han plötsligt denna i vredesmod frammumla några ord.
Sedan stack hon handen i fickan och drog fram en gammal
utsliten portmonnä.
Hon tycktes antingen icke ha någon aning om, att man gaf
akt på henne, eller också försökte hon ådraga sig hans
uppmärksamhet.
John hade nämligen sett, att flickan i det ögonblick, då han
tagit plats vid bordet, tittat fram under handen och på honom
kastat en visserligen snabb, men forskande sidoblick.
Men han, betjänten, hade ännu ej kommit i tillfälle att se
hennes ansikte.
Flickan hällde ut innehållet i sin portmonnä på bordet och
utstötte därvid ett kort hånskratt.
Sedan började hon räkna kopparslantarna.
— Det här ser ljusblått ut, sade hon för sig själf. Hela min
förmögenhet belöper sig till några ören. Men hur skulle väl mitt
storartade gage också kunna räcka? Hur ska’ jag bara nu bära
mig åt för att komma härifrån? Jag har här satt mig i skuld,
och min fästman, som skulle komma och hämta mig, höres ju inte
alls af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
