Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 41. Hvar är betjänten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
John hade förstått allt, scm flickan talade för sig själf; men
han tycktes dock icke anse det för rådligt att försöka sig på ett
närmande.
Då kom gästgifvaren själf in och serverade John det begärda.
— Herr gästgifvare, jag skulle också vilja ha ett glas vin till,
sade flickan.
Mannen såg med en långt ifrån kärvänlig blick på flickan och
svarade:
— Det går ju an; ni kan få dricka, så mycke’ ni behagar.
Betala bara först hvad ni hittills förtärt!
Flickan tog på sig en både stolt och förnärmad min.
— Har jag inte sagt er, att min Emil beställt mig hit? utbrast
hon. Naturligtvis är det då han, som bjuder, och han skulle uppta
det som en förolämpning, om jag redan själf betalat tör mig
Mannen ryckte på axlarna.
— Ännu har jag inte ens sett skymten af er fästman, sade
han, och den tid är också redan för länge sedan förbi, då han
enligt er uppgift skulle vara här. Skulle han verkligen komma, nåväl,
ni behöfver ju då inte skrifva honom det på näsan, att ni redan
betalat. Jag skall i så fall i hemlighet sticka till er pängarna igen;
men nu måste ni först betala. Ni har här lefvat ganska flott, och
mer, än jag redan riskerat, kritsar jag inte ut till er.
Då stack flickan handen i fickan, tog fram sin lilla trasiga
portmonnä, kastade den på bordet och sade:
— Där har ni hela min kassa. Räcker det inte till, så får ni
väl behålla mig själf som pant; jag vet ingen annan råd.
Gästgifvaren såg riktigt förgrymmad ut. Han tog
portmonnän, tittade i den och kastade den sedan till flickan igen.
Den senare brast ut i ett hånskratt och utlät sig helt frankt:
— Det kunde ni väl tänka er, att jag själf inte hade några
pän-gar. En flicka vid baletten har möjligen pängar fyra timmar efter den
förste, men aldrig längre. Kommer inte min Emil i dag, så betalar
han er naturligtvis sedan de där fattiga styfrarna. Eftersom han
beställt mig extra hit, måste han ju betala.
— Det angår mig inte, skrek gästgifvaren. Jag har inte att
hålla mig till er fästman, utan det är ni, som står i skuld för hvad
ni hos mig förtärt. Kan ni inte betala, så skickar jag bud på
fjärdingsmannen och låter häkta er som bedragerska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
