Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 42. Den falske betjänten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
Polisen visade Johns porträtt.
— Ja, precis så såg han ut.
— Hvar såg ni honom?
— Inte alls långt härifrån, strax i början af skogen.
— Och hur länge se’n är det?
— Här ha vi inte suttit många minuter, så det kan väl vara
en halftimme se’n.
Polisen tackade för den erhållna upplysningen.
— Herr gästgifvare, hviskade han sedan till denne, ni vet
alltså, hur ni har att förhålla er.
— Men de aflägsnade .sig verkligen på vägen till stationen,
sade gästgifvaren, som följde polisen ut på gården.
— Tror nog det, ljöd svaret. Men ni kan gärna dröja med
att låta göra i ordning den bestälda kvällsmaten, ty ni får helt
säkert icke vidare se skymten af de där båda gästerna.
Konstapeln svingade sig åter upp på hästryggen.
Gästgifvaren skulle så gärna velat veta, hvarför polisen sökte
den unge mannen, men han fick ej sin nyfikenhet tillfredsstäld.
Strax därpå gaf polisen hästen sporrarna och sprängde bort.
Ett stycke red han i sträckt galopp.
Men sedan saktade han farten och såg forskande åt alla håll.
Då såg han plötsligt en man, som vek af från vägen och fort
försvann in i skogen.
— Hallå! Vänta där! ropade polisen.
Men mannen tog ingen notis orrf den tillsägelsen.
Då gaf polisen åter hästen sporrarna och sprängde bort till det
ställe, där han sett mannen gå in i skogen. Han följde nu efter.
Långt hade han ej ridit in i skogen, innan han åter fick syn
på mannen.
— Hör nu, stanna där, eljes ger jag eld, ropade han.
Den tilltalade tycktes först vilja fly, men sedan stannade han
likväl och inväntade polisen.
— Hvad vill herrn mig? frågade han trotsigt, men, som det
tycktes, i tämligen ängslig ton.
— Sannerligen är det inte han, mumlade polismannen och
svingade sig genast ur sadeln.
Strax därpå steg han fram till den unge mannen, fattade
honom i armen och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
