Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 42. Den falske betjänten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
gästgifvargården och underrättat honom om, att polisen sökte honom,
samt att jag blifvit arresterad i hans ställe. Eftersom jag nu inte
alls var skyldig att spela förrädare, gaf jag honom i stället det goda
rådet att fortast möjligt schappa i väg, ifall han varit med om något
fuffens. Hade ni förut frågat mig närmare därom, så skulle jag
med det samma ha sagt er allt; följaktligen är det inte mitt utan
helt och hållet ert eget fel, ifall min bror undkommit.
Polismannen mätte några gånger med stora steg rummets golf
och frammumlade därvid några mustiga svordomar.
Plötsligt stannade han åter framför fången, sägande:
— Jag befaller er nu säga mig, hvart er bror tagit vägen.
— Det får ni nog inte veta af mig, ljöd svaret.
— Ni skall och måste tala, då jag befaller et det, röt polisen.
— Nej, det blir nog ingenting utaf. Jag vet ju inte hvad
min bror är anklagad för. Han försäkrade själf, att en orättvis
misstanke råkat falla på honom. Dyrt och heligt bedyrade min
bror, att han ingenting ondt gjort, utan att han blott hade ett uppdrag
af sin herre att uträtta, och att han ämnade medfölja tåget tillbaka
till staden. Strax efter sin ankomst dit skulle han själfmant infinna
sig i polisen, för att få reda på, hvem som utspridt lögnhistorier
om honom. Jag har inte alls någon orsak att misstro bror min.
Som hans närmaste släkting är det heller inte min skyldighet att
vittna mot honom. Det är den ståndpunkt, som jag intar gent
emot er. Och tror ni er kunna företaga någonting gent emot mig,
så står det er ju fritt. För våldet måste jag böja mig. Men ansvaret
för en mig möjligen tillfogad orättvisa får ni bära alldeles ensam.
Polisen gjorde sig all möjlig möda för att af fången få veta
någonting närmare om hans brors planer; men Frans lät ej skrämma
sig at hotelser.
Och eftersom man ej kunde bevisa, att Frans ägde kännedom
om broderns brott, hvarför han ju heller icke gjort sig skyldig till
någon straffbar förseelse, måste man å nyo försätta honom på fri fot.
Kanske hade också polisen sina goda skäl, hvarför han åter
frigaf Frans Mård.
Ett tåg hade nämligen anländt från staden, medförande några
detektiver.
Öfverkonstapeln talade med dessa och gaf en af dem i uppdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
