- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
505

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 43. Kaka söker maka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5Q£

John gjorde henne till viljes och gick med henne några steg
afsides.

Hur öfverraskad och glad tillika blef icke John, när Gerda nu ■
för honom bekände, att hon knall och fall blifvit afskedad från
teatern, emedan Anna Neuman beskyllt henne för att ha från
henne på teatern stulit en brosch med ädelstenar!

Anna Neuman hade också redan för polisen anmält stölden,
och Gerda hade i följd däraf flytt för att undgå att bli häktad.

John hörde lugnt på.

— Nå-å? Än vidare då? frågade han sedan. Har Anna
Neuman beskyllt er orättvist?

Gerda dröjde med svaret.

John skrattade.

— Nå, det är alldeles nog, sade han. I det fallet hade alltså
Anna Neuman rätt. Ni har då broschen ?

— Nej, nej, invände flickan, jag har den inte vidare.

— Men ni har haft den?

- — Ja, ljöd det lågmälta svaret.

— Och ni har förvandlat den i kontanter, icke sannt?

Gerda nickade.

— Och hvar har ni gjort utaf pängarna?

— Ack, jag hade en så’n ryslig massa skulder!

— Så, så. Medgif då också, Gerda, att den där historien om
Emil, som ni berättade för gästgifvaren, bara var ett knep af er!

— Ja, det är också sannt. Jag var så hungrig och törstig,
och eftersom jag händelsevis en gång förut varit på den
gästgifvar-gården, gick jag dit för att äta och dricka billigt.

— Men om nu gästgifvaren låtit arrestera er?

Gerda ryckte på axlarna.

— Nå, då hade det inte varit någonting vidare med det; ty
hellre än jag svultit längre, hellre hade jag frivilligt öfverlämnat
mig till polisen.

John smålog allt mera förnöjd.

— Nå, det passar ju alldeles utmärkt, sade han. Men det
vore kanske ändå bäst, att jag med det snaraste sydde igen mina
fickor, för eljes kunde det gå mig på samma sätt som fröken Neuman.

— Ni vill då kanske inte alls ta mig med, herr Mård? frågade
flickan bestört.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free