Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 43. Kaka söker maka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
— Så, så. Nå, det var en annan femma, mumlade Frans
Mård. Nå, då gör jag väl den affären. Har grefven betalat dig
sä frikostigt, så måste han också betala mig frikostigt. Ha, ha!
Vill han inte, så vet jag ju råd: jag tvingar honom.
— Ja visst, ja visst, instämde John, gärna för mig må du
göra det! Jag har fått ut mina pängar, och när de äro slut, måste
grefven utan invändning skaffa mera. Vill han inte, så hota vi
honom med angifvelse, och hör han det, så betalar han utan prut.
Af detta korta samtal mellan de båda bröderna framgick ju
tydligt nog, att Frans Mård icke var stort bättre än brodern John.
Den förre kunde knappast vänta, tills han kunde följa Johns
råd och begifva sig till staden, till grefven och fröken Neuman.
Medan de ännu talade med hvarandra härom, sågo de en
polis komma ridande där borta på den andra vägen.
Strax kastade sig bägge två raklånga ned på marken och
gåfvo flickan en vink att göra sammalunda.
Den fara, som hotade John, gick ännu en gång lyckligt förbi,
ty polisen red helt lugnt vidare och tycktes ej ha sett någon. Men
John var naturligtvis åtskilligt rädd.
De sökte förskaffa sig visshet om, åt hvilket håll polisen red,
och skyndade sedan tvärs igenom skogen åt motsatta hållet.
— Skulle du händelsevis sedan träffa karlen, Frans, sade
John, så ber jag dig, uppbjud allt för att leda honom på orätt spår!
Det torde vara bättre, att jag nu ensam fortsätter min väg i Gerdas
sällskap. Så snart sig göra låter, skaffar jag mig andra kläder, så
att jag får ett helt annat utseende. Men säg mig nu först, hvar
har du sett grefvinnan?
Frans hviskade några ord i broderns öra.
— Hvad du säger, utbrast den senare. Och du tror, att hon
ännu bor kvar där?
— Tvifvelsutan gör hon det. Mitt rum låg alldeles bredvid
grefvinnans. Jag hade ju ingen kännedom om de här passerade
händelserna, och därför förvånade det mig, att fru Adlerström, som
jag kände mycket väl från hennes flicktid, reste alldeles ensam.
Naturligtvis hade jag hvarken tid eller tillfälle att göra mig närmare
underrättad därom. Jag hörde bara, att hon med sin tjänarinna
rådgjorde om, hur länge de skulle bo kvar på hotellet.
Kammarjungfrun förklarade, det fru grefvinnan ovilkorligen måste hvila ut minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
