- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
510

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 43. Kaka söker maka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

510

Men det var också hög tid.

Knappast hade Frans gått hundra steg tillbaka på landsvägen
och John med Gerda försvunnit i skogen, innan poliskonstapeln kom
sprängande.

På hvilket skickligt vis Frans Mård till broderns fördel spelade
sin rol gent emot polisen, är oss redan bekant.

Hade konstapeln, i stället för att befatta sig med orätt person,
sett sig bättre omkring där i trakten, så kunde han lätt nog ha
upptäckt den, som han sökte.

Sedan Frans för andra gången blifvit frigifven, märkte han
blott allt för snart, att en detektiv följde efter honom. Med en snabb
beslutsamhet gick han emot denne och sade:

— Jag skulle gärna vilja bespara er den stora mödan att följa
mig till fots. Men om ni inte föredrager att med mig åka på
tåget till sta’n, dit jag nu ämnar mig, så kunna vi ju gå tillsammans.
Det går alltid lättare att gå, och vägen förefaller inte så lång, när
man har sällskap. ,

Detektiven ville inte medgifva, att han spionerade på Frans,
men han frågade i alla fall snart hvad denne hade för ärende till
staden.

— Jo, jag skulle bra gärna vilja ha klart för mig hvad man
egentligen beskyller min bror för. Eftersom jag inte kunnat få veta
det här, tänker jag nu gå direkt till herr grefven och fråga honom.
Jag måste i alla händelser redan i dag ha visshet.

Detektiven lade sig redligen vinn om att med snärjande frågor
fånga Frans, men denne var på sin vakt och tog sig till och med
triheten att drifva med mannen, och det kunde han ju utan någon
som helst risk göra, eftersom den andre förnekat, att han vore polis.

Slutligen fann också detektiven för godt all låta den fullslipade
skälmen löpa, eftersom han ändå inte kunde komma till rätta med
honom.

Frans tyckte, att han redan hade de pängar, som han tänkte
skoja åt sig af grefven, så godt som i fickan, så säker var han på
att erhålla dem.

Men så fort och lätt skulle det ändå inte gå; tvärtom, en rätt
otreflig öfverraskning förestod honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free