Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 45. Vargarna i lammets närhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
— Jo, svarade Frans, grefvinnan själf skulle man ju lätt och
på ett omisstänksamt sätt kunna expediera, men . . .
-— Hvad då för ett men? frågade Anna missnöjd. Är ni i
stånd till det, då är ju i och med det samma saken utförd till vår
belåtenhet.
John nickade liksom instämmande.
— Det äger nog sin riktighet, medgaf äfven brodern; men,
tillade han omedelbart därpå, den, som skall utföra någonting
sådant, som ni här gifvit mig i uppdrag, måste först tänka sig för
tio gånger, innan han tar ett enda steg, och moget öfverväga alla
omständigheter, som därvid kunna komma i betraktande.
— Åh, prat! utbrast skådespelerskan. Det är alldeles tvärtom.
Här heter det: friskt vågadt är hälften vunnet. Grip bara modigt
och oförskräckt verket an, och segern är vår.
Frans ruskade på hufvudet.
— Det säger ni, emedan ni därvid ej har mycket att riskera,
sade han. Men jag vågar mitt hufvud, och det skulle jag ändå
inte vilja genom en öfverilning eller oförsiktighet helt vårdslöst sätta
på spel. Fölle mitt hufvud för skarprättarens bila, så hade jag ju
inte vidare den ringaste nytta af alla de pängar, som herr grefven
redan gifvit mig, och som han ytterligare lofvat mig . . .
— Se så, se så! afbröt grefven. Man ska’ väl inte tvärt frukta
det allra värsta heller. Säg mig alltså, hvilka betänkligheter ni
hyser, och vi skola sedan rådgöra med hvarandra om, på hvad sätt
svårigheterna skola kunna undanrödjas. I nödfall skulle ju er
broder John kunna vara er behjälplig.
John ruskade på hufvudet.
— På hotellet är jag inte med om’et, sade han. Vore det ute
i det fria eller under en järnvägsresa, så skulle jag inte vägra att
hjälpa till . . .
— Men, John, i nödfall skulle du väl inte vilja så att säga lämna
oss i sticket? inföll grefven. Du är ju lika mycket intresserad i
saken som min Anna och jag.
— Låt det vara så länge, herr grefve! svarade John. Må Frans
först berätta och yttra sina betänkligheter!
De fyra personerna togo plats kring ett bord.
— Se så, tala nu, Frans! uppmanade grefven.
Den tilltalade berättade, att grefvinnan fortfarande var illa sjuk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
