Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 45. Vargarna i lammets närhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523
— Men det är väl så gynsamt, som det någonsin kan vara,
menade Anna. Om grefvinnan i morgon bittida låge död i sin
säng, så skulle det inte kunna falla någon människa in att
misstänka, det dödsorsaken kunde vara någon annan än sjukdomen.
— Därom är äfven jag öfvertygad, svarade Frans, men Greta ...
— Hvad är det med henne?
— Jo, hon lämnar intet ögonblick sjukbädden. Hela natten i
ända håller hon vakt, och hur skulle jag väl under sådana
förhållanden bära mig åt för att kunna smuggla giftet i grefvinnan ?
— Naturligtvis måste ni då i första rummet undanrödja
flickan, sade Anna.
— Det är lättare sagdt än gjordt. På hvad sätt skulle jag
väl undanrödja henne? Jag måste sticka ned henne; men eftersom
det skulle väcka det största uppseende, vore det ej längre någon
idé med det hemlighetsfulla mordet på grefvinnan. Man skulle
naturligtvis äfven närmare undersöka orsaken till hennes plötsliga död,
och om man då till råga på allt äfven upptäckte giftmordet, skulle
det väcka sådant uppseende, att alltsammans genast kunde komma
i dagsljuset.
Anna rynkade med försmädlig min på näsan.
— Är det allt? utlät hon sig. Om det är den enda
betänklighet, som ni hyste, så är det inte alls någon betänklighet.
— Det var väl också . . . utbrast Frans med förvånad
uppsyn. Jag för min del tycker, att det vore alldeles nog. Hela
natten har jag bråkat min hjärna med att utfundera, hur saken skulle
kunna vändas och vridas föi^ att undvika svårigheterna och afvända
farorna; men jag vet mig fortfarande lika liten råd som förut.
— Det bevisar bara, sade Anna försmädligt, att ni i grund
och botten ändå är en skäligen inskränkt person.
— Nej, nej, Anna, invände grefven, Frans har rätt. Ett mord
på kammarjungfrun skulle tvärt alarmera hela polisen. Det få vi
inte riskera. Flickan måste tills vidare så mycket som möjligt
lämnas ur spelet, på det att hon i sin oerfarenhet själf indirekt må vara
oss behjälplig med att dölja den egentliga orsaken till Lillys död.
Äter igen rynkade Anna på näsan.
— Hvad säger du om det? vände hon sig till John.
Denne smålog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
