Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 45. Vargarna i lammets närhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Sedlarna och värdepapperen stoppade han in i ett stort kuvert,
hvilket han sedan till yttermera visso försåg med ett omslag af
mjuk vaxduk.
Detta paket stoppade han ned i en inficka, hvilken han sedan
sydde igen.
De båda småskrinen, i hvilka ädelstenarna befunno sig, tömde
han i en skinnpung, hvilken han sedan hängde i en rem kring halsen
för att bära den under kläderna på bara bröstet.
Guldet stoppade han likaledes ned i en skinnpung, som han
gömde i fickan.
De tömda småskrinen ställde han sedan ned i det större,
slog in detta i ett stort och starkt omslagspapper och band om
ett snöre.
När det var gjordt, smålog han mycket förnöjdt tör sig själf.
Att John på oärligt sätt kommit öfver alla dessa skatter, som
han nu stoppat på sig, det är ju alldeles tydligt.
— Se så, mumlade han, nu ska’ jag fortast möjligt befria
mig från dessa förrädiska föremål. Hvarför skulle jag också vidare
släpa med mig det tunga skrinet och vara i ständig ångest för, att
någon kunde stjäla det från mig? Nu bär jag städse på mig allt,
som jag aldrig mera skulle vilja förlora, och kan obemärkt ha med
mig mina skatter öfver allt. Gerda behöfver ju inte alls veta, hur
rik jag är. Vill jag en gång bli henne kvitt, så säger jag henne
helt enkelt, att mma pängar tagit slut. Men innan jag lämnar
henne, skulle jag vilja föra henne så långt, att hon aldrig mer kan
tänka på att återvända hem utan att äga en liten summa. Hvad
hon sedan tar sig till, det är mig alldeles likgiltigt. Kanske fångar
hon sedan en annan, eller också sjunker hon fort steg för steg och
slutar, såsom fallet vanligen brukar vara med dylika lättsinniga
personer, snart i det djupaste elände.
Sedan skref han, bara för att det skulle se ut, som om han
skrifvit ett bref, en adress på ett kuvert och lade in ett hopviket,
men oskrifvet brefpapper.
På kuvertet klistrade han till yttermera visso ett brefmärke.
Sedan gick han in i rummet bredvid, där Gerda icke ansett
sig kunna använda vänttiden bättre, än att hon lagt sig fullt
påklädd på sängen och somnat.
John väckte henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
