- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
536

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 46. En vandrande gesäll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

536

"Mottag den lilla slanten af mig!" skref hon. "Du vet, att jag
ger den så gärna, emedan jag hoppas att därmed kunna bereda
dig en glädje. Men skulle du behöfva mera pängar, skulle du ännu
ej ha fått något arbete och därför befinna dig i nöd, skrif då
genast, så ska’ jag sända mera. Jag har i hemlighet sparat — sparat
åt dig, åt oss. — En nyhet har jag att meddela, såvida du icke
redan läst den i tidningarna. Du känner ju John Mård, grefve
Adlerströms betjänt. Han hängde en tid så envist efter mig och
ville prompt bli närmare bekant med mig. Jag afvisade honom, och
du skref till honom, att han bara inte skulle våga att ofreda mig,
din fästmö. Så bra det var, att jag då med det samma
genomskådade den karlen och icke lät bedåra mig af hans vackra ord.
Tänk dig bara, Gustaf, polisen spanar nu öfver allt efter John,
emedan han lär ha rånat en rik person.

Flickan berättade nu med få ord för sin fästman allt det, som
vi redan ha oss bekant rörande Johns brott.

Och hon skref vidare:

"Den, som upptäcker ett spår af mördaren och anmäler det
hos polisen, erhåller en belöning af tusen kronor, och säkerligen får
den, som finner de rånade pängarna, en lika stor belöning. Ett helt
skrin, fullt med pängar och värdepapper, har John tillägnat sig".

Gustaf skiftade färg, och hans hand började darra. En
våldsam sinnesrörelse hade plötsligt bemäktigat sig honom.

— En Guds skickelse, att Amalia skref detta bref till mig,
mumlade han. Ja, ja, det var den efterspanade förbrytaren, som
kastade paketet i sjön. Jag har funnit hans spår, jag har äfven
hittat tjufgodset. Fort måste jag nu i väg till polisen. Här är
verkligen ingen tid att förlora.

Han stoppade brefvet i fickan, tog paketet och lämnade
postkontoret.

Långt hade han ej gått, innan han på afstånd fick syn på en
droska, som tvärt ådrog sig hela hans uppmärksamhet.

— Där är han; där åker han, mumlade Gustaf. Hur ska’ jag
nu göra?

Innan han hann fatta något beslut, hade droskan redan vikit
in på en annan gata och försvunnit ur hans åsyn.

Han skyndade nu fort efter, men förgäfves spanade han efter
den ifrågavarande droskan. Den stod ej vidare att upptäcka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free