Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 47. Brottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
där till mördaren, när denne utfördt uppdraget, utbetala den
öfverens-komna syndalönen|och mottaga hans rapport.
Äfven John och Anna ville komma dit vid samma tid.
Ändtligen tycktes Frans ha hämtat tillräckligt mod i glaset.
Han återvände sent omsider till sitt logis.
Inkommen i sitt rum, lade han sig påklädd på bädden och
lyssnade en stund mycket uppmärksamt för att förvissa sig om, hur
det egentligen nu var stäldt inne i grefvinnans rum.
Men det rus, som han bestått sig, spelade honom snart nog
ett fult spratt.
Korteligen, innan han visste ordet af, hade han somnat, och
han sof nu så tungt, att han ej hade någon aning om, hur långt
framskriden tiden var.
Ändtligen väcktes han åter ur sömnen af en känsla af
brännande törst.
Han blef själf helt förskräckt, när han såg, att det var alldeles
nedmörkt.
— Fördömdt! mumlade han mellan tänderna. Nu har jag
kanske ohjälpligen försofvit mig. Hur sent kan det vara månne?
Hän reste sig upp, drog, för att icke förorsaka något buller,
af sig skorna och smög sig sedan till fönstret, genom hvilket en
smula ljus inträngde i rummet.
Här tog han upp sitt fickur och såg på tiden.
— Redan tio, mumlade han. Det var alltså inte långt borta,
att jag grundligt försofvit mig. Säkerligen har grefven redan en god
stund väntat på mig, och då har jag ännu inte lagt tu strån i kors
för att utföra det erhållna uppdraget. Det är alltså inte för bittida
att nü ta itu därmed.
Sedan smög han bort till dörren, från hvilken han redan vid
sin hemkomst så ljudlöst som möjligt flyttat undan skåpet.
Där stod han nu en lång stund och lyssnade.
Men inte ens det ringaste buller nådde från det bredvidliggande’
rummet hans öra.
Endast då och då hörde han en djup, hastig andhämtning,
hvaraf han slöt sig till, att grefvinnan fortfarande låg i ett
feberaktigt tillstånd.
Ändtligen hörde han lätta, tysta steg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
