- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
556

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 48. Komedi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

556

För polismannen var detta senare ännu någonting alldeles
nytt, eftersom han ej hört någonting om upploppet på gatan.

— Hvad säger fruntimret? frågade han. Är den person, som
vi ämnade häkta, icke identisk med mannen här?

Visst inte. Fråga folket där ute! Äfven edra herr kolleger
veta det säkerligen redan.

Medan hon talade, hade Anna formligen trängt konstapeln in
i rummet, så att hon nu själf stod där inne och var i tillfälle att
tillkasta Frans Mård blickar, som denne icke kunde missförstå.

Hon lade pekfingret på munnen och ålade därigenom den
häktade den djupaste tystlåtenhet.

Genom det samtal, som hon fört med konstapeln, hade hon
velat för Frans, som ju hört allt, antyda, på hvad sätt han skulle
ljuga sig ur snaran.

Frans tycktes också ha förstått Anna.

Men att han ej fann den situation, hvari han befann sig, så
särdeles angenäm, det såg man tydligt nog på hans min.

— Nej, det här går inte an, sade en konstapel. Fruntimret
måste allt lämna rummet, ty om herr kommissarien komme och
finge se er här, så kunde vi få obehag för det.

— Ja visst; jag går, svarade Anna. Men glöm nu bara inte
för den här fattige satens skull hufvudsaken, nämligen att den, som
ni tänkte häkta, tagit tillfället i akt och gripit till flykten! Kanske
är också den sjuka fruns tjänarinna i någon mån skulden till, att
mannen uppträdt på ett så föga passande sätt. Kanske har hon
först låtit honom hoppas och sedan funnit mera behag i en annan.
Det där känner man ju till.

Hon utbytte ytterligare en mycketsägande blick med Frans och
gick sedan för att strax därpå med grefven lämna hotellet.

Ingen hindrade dem, eftersom man ju sett, att de talat med
polisen.

Anna Neuman ägde verkligen goda skådespelartalanger.
Komedi spelade hon mästerligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free