Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 49. Ömsesidiga förklaringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
— Nå, var då snäll och laga så, att en doktor kommer hit
med det allra snaraste!
I nästa ögonblick steg ur ett angränsande rum den herre åter
ut, som fördrifvit attentatsmannen.
Vid åsynen af den unge mannen utstötte Greta ett lätt rop af
öfverraskning.
— O Gud, min aning! hviskade hon. Herr . .. herr ... ni här?
Den unge mannen lade pekfingret på munnen, liksom ville han
be Greta att ej uttala hans namn och öfver hufvud ej ge uttryck åt
sin stora öfverraskning.
Han närmade sig henne hastigt.
— Ni kan gå, sade han till hotellvaktmästaren. Som ni ser,
är jag en bekant till damerna och skall nog sörja för deras säkerhet.
Sedan räckte han Greta handen.
— Blef er fru mycket skrämd? frågade han.
— Hon har bedt mig att till er framföra sitt djupt kända tack
för det oförskräckta sätt, hvarpå ni kom oss till hjälp. Men vill ni
inte stiga in och själf hälsa på frun?
Ett smärtsamt leende gled öfver den unge mannens ädla, bleka,
ansikte.
Vemodigt ruskade han på hufvudet.
— Kände fru grefvinnan igen mig? frågade han helt tyst.
— Nej, men er röst föreföll henne bekant. Hur skulle vi väl
också kunnat ana, att äfven ni befann er här i Norrköping ? Är det
bara en ren tillfällighet, som . . .
— Snälla Greta, fråga mig inte därom! — Ja, gå nu åter in
till er matmor och säg henne, att ni uträttat det erhållna uppdraget;
men säg henne inte ett ord därom, hvem jag är, och att jag vistas
här! Uppgif något annat namn, om han frågar, hvem jag är.
— Men, herr Wallmark, vill ni då inte ens hälsa på fru
grefvinnan?
— Det är nog inte rätta ordet, Greta, svarade den unge herrn,
som i själfva verket ej var någon annan än Folke Wallmark, Lillys
käre ungdomsvän. Berodde det på mig, fortfor nan suckande, så
skulle jag med glädje skynda till er matmor för att kunna vara den
förste, som lyckönskade henne till räddningen ur den stora faran.
Sedermera, när fru grefvinnan rest vidare, kan ni ju säga henne,
hvem det egentligen var, som denna natt var henne så nära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
