Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 51. Den hemlighetsfulle förföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594
i oskuld två edra händer, därom har mig veterligt sankt Paulus
hvarken i sina bref eller epistlar skrifvit någonting.
— Sluta med ert dumma piat! inföll Anna. Säg kort och
godt, i hvad ärende ni kommit hit, och vi ska’ sedan ej försumma
att delgifva er vårt svar.
— Som ni befaller, svarade Kramer i försmädlig ton.
Och vänd till grefven, fortfor han:
— Hör alltså på. herr grefve! Jag har i uppdrag att meddela
er, det doktor Brummer uppdagat en högst viktig hemlighet. Han
var följaktligen i tillfälle att bevara fru grefvinnan för det allra
värsta, för — döden. Det är långt ifrån doktorn att icke vilja
tillstå det, att han icke alls tänkt förgifta grefvinnan. Han var
från allra första början fast besluten att skona er frus dyrbara
lif. Men eftersom ni ovilkorligen ville veta fru grefvinnan bland
de döda . . .
— Tig! inföll Anna. Det finns ej ett enda sannt ord i allt,
hvad ni nu pratar. Doktor Brummer har hittat på hela den historien
bara för att kunna fortsätta sina pänningutpressningar.
Kramer vaggade af och an med hufvudet. Ironiskt leende
svarade han:
— Jag är så väl underrättad, att ni inte alls behöfver göra er
den mödan att påstå, det jag i något afseende misstar mig. Jag
själf har sett både fru grefvinnan och hennes kammarjungfru Greta,
och hvad jag af dem och doktorn fått veta, det är alldeles nog för
att kunna skilja fakta från undanflykter. Hör alltså vidare, herr
grefve!
— Ja, det skulle jag ändtligen vilja veta, uppbrusade grefven.
Jag har inte alls någon lust att längre samtala med er om dylika
saker, som så tydligt bära osanningens och utpressningens stämpel.
— Vill ni först af allt besvara den frågan, herr grefve, hvarför
ni i en sådan hast begifvit er till Norrköping?
— Det angår er inte. Jag reser hvart jag vill, förklarade
grefven.
— Ja, det gör ni naturligtvis; men från och med det
ögonblick, då er resa förlorar karaktären af lusttur, hvilket den ju skulle
vara, ha nog äfven vi rätt att befatta oss med ert hemliga görande
och låtande. Så hör då, herr grefve, att doktor Brummer är
mycket noga underrättad. Vi veta, hvem den föregifna fru Sahlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
