- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
611

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 52. Muraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

611

Men Kramer fasthöll honom.

Några ögonblick senare sjönko fångvaktatens armar slappt ned.

— Se så, min vän, nu är du i det tillståndet, då du ej mera
kan korsa min plan. Men en dumsnut är du i alla fall, det kan
jag ge dig svart på hvitt på. Jag skulle med nöje ha gifvit dig
ännu mera; ty jag ville bara först se, hur du skulle upppta
förslaget. Men nu får du till straff endast de två hundra kronorna,
och jag ger tusan i, om du sedan får förargelse och obehag på
köpet. Du har ju inte velat ha det bättre.

Med dessa ord tog Kramer fångvaktaren och lade honom pä
den närstående soffan.

Sedan tog han hans nyckelknippa, gömde den under sitt
förkläde, tog äfven murbruksbaljan med verktygen i och lagade sig
till att lämna rummet.

Men innan han gick, steg han ännu en gång fram till
vakt-konstapeln och ruskade honom.

— Hör du, sofver du? frågade han.

Karlen rörde sig ej.

— Det är br*., Svarar du inte, så har mitt medel gjort god
verkan. På två timmar vaknar du inte upp ur din ofrivilliga sömn,
och du skall sedan, när du tittar efter, ha den glädjen finna cellen
nummer 23 tom.

Han gick fort till dörren.

Tätt invid denna stannade han och mumlade:

— För tusan, man måtte väl inte ha hört nödropet? Det vore
ett aber.

Han lyssnade med återhållen andedräkt, men hörde intet
buller.

Allt förblef tyst.

Ett hånleende gled öfver hans drag.

Nu kastade han en blick tillbaka på Smedberg.

— Det är bra, mumlade han. Du ligger där precis så, som
om du sofve. Sof i ro! Jag ska’ under tiden förrätta ditt arbete.

Sedan lyssnade han ännu en gång, i det han pressade örat
intill dörren.

— Jag kan nog våga kuppers mumlade han.

Han öppnade dörren på glänt och stack försiktigtvis först ut
hufvudet, spejade ut i korridoren och lyssnade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0563.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free