Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 52. Muraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612
När han ej märkte någonting misstänkt, smet han fort ut i
korridoren och stängde tyst dörren efter sig.
Sedan smög han förbi de båda andra dörrarna, som ledde ut
till korridoren, och gick uppför en trappa.
Plötsligt stod han framför en stor, järnbeslagen dörr.
— Ja, ja, mumlade han, den, som sitter innanför den här
dörren, har det inte för trefligt, det vet jag af egen erfarenhet; men
här har jag ju den lilla trollstaf, som öppnar alla igenbommade
dörrar.
Utan att ett ögonblick besinna sig, utvalde han i den
nyckelknippa, som han nu höll i handen, den största nyckeln.
Och se, så snart han stack den nyckeln i låset och vred om,
öppnade sig dörren.
Han uppehöll sig naturligtvis icke med att glädja sig öfver den
lycka, som gynnade början af hans företag.
Fort försvann han innanför den stora dörren. Men knappast
två steg från denna dörr fanns en andra.
— Ja, ja, mumlade Kramer, när han lagade sig till att läsa
upp äfven denna dörr. Människorna här göra det verkligen bra
svårt för en ärlig spetsbof att komma i tillfälle att få andas frihetens
stärkande luft. Det är minsann ingen lätt sak för en fånge att
rymma härifrån. Jag har ju själf en gång försökt mig på det;
men jag var glad, att Smedberg var nog förståndig att i all tysthet
återföra mig till min cell. Ut skulle jag ju i alla fall inte ha
kommit, eftersom jag valt orätt väg.
Han visste, att dessa båda dörrar alltid måste vara stängda,
och därför läste han dem också efter sig.
Men sin lilla murbruksbalja tog han med sig, ty i den hade
han, förutom de verktyg, som en murare behöfver för sitt yrkes
utöfvande, äfven en hel del andra grejor.
Nu kände han sig tämligen säker.
Han visste ju, att ingen annan fångvaktare hade någonting
att söka i denna afdelning, och i följd däraf passerade sällan någon
annan än Smedberg denna korridor.
Fort gick han genom gången för att ändtligen stanna utanför
den järnbeslagna dörren till cellen nummer 23.
Men nu råkade han ändå i förlägenhet. Visserligen hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
