Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 52. Muraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
617
Hvad hade händt? —
Vi veta, att Kramer förgäfves ansträngt sig för att draga
nyckeln ur celldörrens lås.
Då grep han ännu en gång med all kraft tag i nyckeln och
ryckte till.
Nyckeln gaf då ändtligen med sig.
Men för Kramer kom det så oväntadt, att han tog öfverbalansen
och baklänges störtade till golfvet.
Han ämnade, fort åter resa sig upp.
Då hörde han någon läsa upp dörren till korridoren.
Genast flög den tanken genom hans hufvud att ligga alldeles
stilla och låtsa medvetslöshet.
Eftersom han redan förut varit förberedd på en öfverrumpling,
grep han genast med högra handen efter någonting i fickan och höll
sedan handen hårdt knuten.
Ögonen höll han en liten smula öppna.
Han såg följaktligen direktören komma, men utan att låta
märka, hur förskräckt han var för det.
Då, just som direktören knäböjde på hans bröst och ur fickan
tog upp en revolver, med hvilken han tänkte sätta skräck i Kramer,
slog denne en hand full fin sand i hans ansikte.
Naturligtvis kom en del af sanden äfven i ögonen.
Därigenom förlorade direktören för ögonblicket synförmågan.
Ovilkorligen for han baklänges och tillslöt ögonen.
Smärtan, som han kände, var tydligen mycket stor.
Kramer var fort på benen igen och kastade en snara öfver
direktörens hufvud samt drog till den kring hans hals. Därigenom
hindrade han honom från att skrika.
Direktören for med bägge händerna till halsen, ty han fick ju
ingen luft utan var färdig att kväfvas.
Då gaf honom Kramer en stöt i maggropen, så att han genast
knäade och som en död föll åt sidan.
Kramer lossade nu på snaran, men band i stället med enjrem
ihop direktörens händer på ryggen. Med en annan rem fängslade
han hans ben.
Då det|var gjordt, pressade han in en kafle i hans mun.
— Se så, nu är du ofarlig, mumlade han sedan. Dö behöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
