Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 52. Muraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
619
— Asch, ja, vi kunna bestämdt våga det, sade han sedan.
Med dessa ord befriade han direktörens händer från banden.
— Han kan ju i alla fall inte komma ut, eftersom jag har
nyckeln. Och för att han inte ska’ kunna ringa, vill jag skära af
ringledningen.
Fort gick han ut och kapade tråden, så att ringledningen blef
obrukbar.
När han sedan kom in i cellen igen, sade han hånande:
— Se så, min käre herr direktör, nu är allt, som sig bör.
Här står vattenkruset. Ni har god tid att tvätta ögonen rena från
smörjan. Det är att hoppas, att vi aldrig mera träffas; åtminstone
längtar inte jag efter ett sådant återseende.
Och vänd till fången, som han befriat, tillade han:
— Se så, kom nu fort, Mård!
Denne efterkom beredvilligt uppmaningen.
Kramer läste dörren utifrån.
— Men hvem är herrn egentligen? Ar det verkligen sannt,
att grefve Adlerström gifvit er i uppdrag att befria mig?
— Det är sannt. Hvem jag är, det ska’ ni få veta, så snart
vi kommit ut härifrån och äro i säkerhet. Här ha vi inte tid att
berätta historier.
— Ja, men hur ska’ jag komma ut? Porten där nere är ju
läst, och dessutom står där vakt.
— Låt det bli min sak! Nere i vaktkonstapelns rum ska’ ni
få veta allt, hvad ni behöfver veta. Raska nu på bara! Det är
brådtom.
Kramer hade tagit med sig sin murbruksbalja. Han läste upp
de båda dörrarna, som stängde nedgången. Sedan läste han åter
omsorgsfullt igen dem.
Småskrattande yttrade därvid den skurken halfhögt:
— Se så, nu är direktören en fånge inom tre igenbommade
dörrar. Men gå nu mycket tyst, så att inte någon af de andra
vaktkonstaplarna blir uppmärksam på oss!
— Men säg mig åtminstone, hur ni cänker bära er åt för att
få ut mig oigenkänd och oantastad i det fria!
— Tålamod, käre vän! Här är inte tid och tillfälle att
förklara det för er. Om fem minuter ska’ ni ha det fullt klart för er.
Kom nu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
