Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 53. Åter på fri fot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
Kramer hade bjudit honom på bränvin, bara för att kunna
på så omisstänksamt vis som möjligt närma sig honom.
När han nu stod tätt invid honom, drog han ur fickan
blixtsnabbt upp sin med gummiboll försedda parfymflaska, i hvilken
fanns en bedöfvande vätska,_ kramade ihop gummibollen och riktade
den fina stråle, som sprutade ut, rakt i ansiktet på vakten.
Sedan ryckte han utan vidare ifrån honom värjan och gaf
honom med fästet ett slag i hufvudet.
Mannen raglade åt sidan, och Kramer öppnade nu genast den
lilla sidoporten.
I det samma kommo flera personer utrusande och skreko åt
rymmarna att stanna.
Naturligtvis tänkte dessa inte alls på att respektera en sådan
befallning.
I vild hast stormade de ut genom porten.
Då small ett skott.
Omedelbart därpå hördes ett skrik.
En vaktkonstapel, som fått fatt i en revolver, hade lagt an
på de flyende.
Tillsammans med flere kamrater rusade han nu bort till porten. —
Men hvad hade då händt?
Hvarför hade man satt larmklockan i rörelse?
Hade Frans Mårds rymning redan blifvit upptäckt?
Vi begifva oss ännu en gång in i ransakningshäktet.
Vi minnas, att Kramer och Mård burit in den med list och
våld öfverrumplade direktören i fångcellen.
Eftersom Kramer var så säker på sin sak, hade han efteråt
befriat direktören från de band, som fängslat dennes händer.
Knappast hade de båda förbrytarna lämnat cellen, innan
direktören tog kaflen ur munnen och löste upp remmen, hvarmed
hans fötter voro hopbundna.
Sedan reste han sig upp och skyndade fort till dörren.
Den var reglad utifrån, men nyckeln satt i låset.
Direktören började genast bearbeta dörren med händer och
fötter för att slippa ut. Det var naturligtvis fåfäng möda.
Han måste afstå från dessa fruktlösa försök att komma ut.
Aldrig hade den myndige herrn ens kunnat drömma om, att
han någonsin skulle råka i en så fatal belägenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
