Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 56. I grafkoret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■655
Grefven hade förgäfves uppbjudit all sin övertalningsförmåga
för att förmå John att följa med honom dit.
John hade visserligen skrattande, men likväl mycket bestämdt
afsagt sig det uppdraget och förklarat, det han ansåge sig skyldig
att äfven föra sin bror till den säkra fristad, som han själf funnit,
Och därvid hade det också blifvit.
Nu gingo de fyra personerna öfver ängen, som på ena sidan
gränsade till den ganska höga och bastanta kyrkogårdsmuren,
hvilken i nattens mörker såg så dyster, ja, hemsk ut.
Doktor Brummer gick i teten. Af det lilla sällskapet var han
den ende som visade mod.
De andra, men i all synnerhet grefven och skådespelerskan,
hvilken senare af nyfikenhet drifvits att deltaga i denna nattliga
expedition, trycktes redan nu nästan till marken, af den ångest, som
bemäktigat sig dem.
Undan för undan knäade grefven och Anna, eller också foro
de några steg baklänges, emedan de trott sig göra någon upptäckt,
som innebar fara för dem.
I sin ångest inbillade de sig allt möjligt, än tyckte de sig se
en hemsk gestalt sväfva tram öfver ängen, än påstodo de, att
människor eller spöken rörde sig af och an invid och på
kyrkogårdsmuren.
Ja, till sist försäkrade Anna med öfvertygelsens tvärsäkerhet,
att på kyrkogårdsmuren stått en jättestor skepnad, hvars glödande
eldögon genomträngt nattens mörker, så att hon tydligt sett dem.
Det hade ingen gång varit Annas mening att följa med in på
kyrkogården; utanför den samma ville hon invänta männens återkomst.
Under hela vägen, som de tillryggalagt, ända från
gästgifvar-gården och hit, hade hon intalat den ängslige grefven mod; men nu,
då hon framför sig såg kyrkogårdsmuren, svek henne själf det ringa
mod, som behöfdes för att uppmuntra grefven.
Korteligen, doktor Brummer hade all möjlig möda att få med
sig sina följeslagare.
— Vi måste gå mycket försiktigt till väga, käre doktor, sade
grefven ängsligt.
— Jaså, ni är väl rädd för spöken? frågade läkaren försmädligt.
— Visst inte, bestred grefven.’Men man kan i alla fall inte
värja sig för en underlig känsla, när man midt i natten beträder en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
