Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 56. I grafkoret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■666
Mannen, ty det var en sådan, sprang nu så lefvande och kry,
som om han blifvit uppskrämd ur lugn sömn, upp ur likkistan och
slungade ett föremål, som han höll i handen, öfver grefvens hufvud,
under det han med en röst som från grafven yttrade:
— Ve, ve er, I gudlöse!
Grefven utstötte ett gällt skri.
— Tschang Yao! skrek John.
— Förräderi! intonerade doktorn.
De båda senare rusade på dörren. Med en hisklig fart grepo
de till flykten.
Men de hade knappast kommit ut i det fria, innan en man
kom springande emot dem, hvilken i sträng, befallande ton ropade
åt dem:
— Stanna! Rör er inte ur fläcken!
De båda männen, som icke sågo någon räddning annat än i
den snabbaste flykt, aktade naturligtvis inte alls på den
ankommandes tillrop.
I vildaste fart stormade de vidare. Det bar i väg öfver
graf-kullarna hän mot den punkt, där de förut stigit öfver muren in på
kyrkogården.
— Stanna! Stanna! ljöd det bakom dem.
Men de hvarken hörde eller sågo någonting.
Förskräckelsen och sträfvan att till hvarje pris rädda sig och
undandraga sig fångenskapen och det hotande ansvaret dref dem
oupphörligt vidare.
Snart hade de uppnått kyrkogårdsmuren.
Doktorn svingade sig med en katts vighet upp på den samma
och befann sig strax därpå ute i det fria, där han med hejdlös fart
fortsatte flykten utan att ett ögonblick besinna sig och ännu mindre
bekymra sig om sina medbrottslingars öde.
Han hade emellertid ej sprungit långt, när omedelbart framför
honom tvänne personer foro upp från marken och ställde sig i
hans väg.
John hade icke varit så lycklig som doktor Brummer i sitt
försök att fort komma öfver muren. Just som han tog sats för att
svinga sig upp på muren, råkade han trampa på en lös sten, vrickade
foten och föll till marken.
Han var nära att skrika högt af smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
