Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 58. Besvikna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■674
— Tschang Yao har tillfångatagit grefven, och John har visst
råkat i klorna på dödgräfvaren.
— Det är förräderi. Då måste ett förräderi ha ägt rum.
— Ja, det är tämligen tydligt, svarade doktorn med
förgrymmad uppsyn.
— Och grefvinnan? Låg hon inte i kistan?
— Visst inte. Vi ha inte sett skymten af henne.
— Och ni. .. hvad har ni gjort, herr doktor? Ni sprang väl
med det samma er väg och lämnade grefven i sticket ? sporde Anna
i vredesmod.
— Ni tycker väl, att jag bort stanna kvar, t;lls äfven jag
blifvit tillfångatagen at de där människorna?
— Men, herr doktor, det är ju alldeles rysligt och oförsvarligt.
Om ni ändå haft vett till att skjuta eller sticka ned Tschang Yao
och hans medhjälpare!
— Ett sådant experiment öfverlämnar jag åt fröken Anna
själf. För det första trodde jag, att äfven grefven skulle ha vett att
fly, och för det andra blefvo vi allesamman så förskräckta, när vi
sågo Tschang Yao springa upp ur likkistan, att vi då sannerligen
ej fingo tillfälle att först moget öfvertänka saken.
— Herr doktor, då måste ni och Kramer genast vända om
och till hvarje pris befria grefven. Besinna bara, hvad skulle det
väl bli af det, om de där människorna tillfångataga grefven och
släpa honom till polisen?
— Jag vore väl en narr då, skrattade Kramer bittert. Jag har
gjort min skyldighet, och om grefven är nog dum att låta fånga
sig, så är det hans sak.
Anna snodde rundt omkring och rasade som en besatt.
Sedan tog hon till bönboken; men hvarken doktorn eller
Kramer visade ringaste lust att» uppfylla hennes önskan.
— Kom! bad skådespelerskan. Gå med mig till stora
kyrkogårdsgrinden! Där vänta vi, tills de komma med grefven; då störta
vi oss allesamman på en gång öfver fienderna och befria honom.
Men äfven nu talade Anna för döfva öron.
Då såg hon en man komma springande öfver ängen.
Strax därpå hörde hon honom gorma och svära.
Det kunde ju inte gärna vara någon annan än John, som gaf
sitt missnöje luft på sådant sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
