Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 60. Öfverrumplade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■691
— Hallå! Hvem är det? ropade Folke. Ni ha väl råkat vilse,
Ur landsvägen går förbi där nere i dalen.
— Kom hit, herre, och svara oss på en fråga! ropade nu i
sin tur kusken. Bor den svenska frun i villan där?
— Säg först, hvem som befinner sig där i vagnen! svarade
Folke.
— Vet inte, herre. Det är ett främmande herrskap, som vill
besöka fru Lilly.
— Vänd då om, kusk! Här bor ingen svensk fru, svarade
nu Folke. Ni har råkat komma in på orätt väg.
Folke hade visserligen lagt märke till, att en man blickade ut
genom det öppna vagnsfönstret; men i det rundt omkring rådande
mörkret förmådde han ej urskilja hans drag.
Men så snart han gifvit kusken tillsägelse att vända om,
öppnades hastigt dörren, och en man steg ut ur vagnen.
— Stanna! sade han till kusken. Vi ha nog inte kört vilse.
Hunden upphäfde nu åter igen ett ursinnigt skall.
— Vän Folke, yttrade den ankommande, vi komma oväntadt;
men jag hoppas, att vi därför icke äro ovälkomna.
— Hvem är det? Hvem är ni? frågade den förvånade
Wallmark. Jag måste be er säga mig ert namn; ty ni inser väl själf,
att det icke nu är visitdags?
— Mitt namn är Ragnar Arlén, och min följeslagerka, min
hustru, är Hildur, Lillys bästa väninna.
— Ja visst, jublade Folke, nu känner jag ju igen rösten. Stig
närmare, käre vän! Ni är så hjärtligt välkommen.
— Led bara först undan hunden, herr Wallmark! svarade den
andre skrattande. Min hustru är rädd för odjuret och vågar inte
stiga ur.
Folke tillkallade den gamle vingårdsvaktaren och tillsade honom
stänga in hunden.
Under tiden gick den andre herrn, hvilken i själfva verket ej
var någon annan än den i början af denna berättelse omnämnde
Ragnar Arlén, Hildur Liljefeldts eldige tillbedjare, tillbaka till
vagnen och var den däri befintliga damen behjälplig vid
urstig-ningen.
Så snart Folke lämnat ifrån sig hunden, skyndade äfven han
bort till vagnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
