- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
702

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 61. Komplotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■702

Han skulle helt enkelt ha blifvit utskrattad af henne.

För det mesta uppehöll sig grefven på sin frus landtegendom

Stensnäs.

Mera sällan kom han in till staden.

Med sina forna bekanta umgicks han nästan inte alls vidare.

Det var också helt naturligt.

Han hade inte pängar, så att han kunde fortsätta sitt hejdlösa
slöseri.

Den summa, som han förskaffat sig af ockraren, ville han
spara så länge som möjligt för att, om tillfälle erbjöde sig, kunna
iscensätta en ny intrig mot sin maka.

John och doktor Brummer hade lofvat honom att spana efter
grefvinnan.

Men ingen af dem hade nu sedan flera veckor tillbaka låtit
höra af sig.

Att John var så tyst och osynlig, det var mindre att undra
på; ty han var nu i den lyckliga belägenheten att själf kunna spela
herre och lefva i sus och dus.

Hans tjänsteifver hade aldrig varit så värst stor, och nu satte
han helt säkert nöjet i första rummet.

Annat var förhållandet med doktor Brummer. Denne förfogade
endast öfver en jämförelsevis ringa summa, och dessutom hade han
ännu alltjämt sina spekulationer på kammarjungfrun Greta.

Han ville till hvarje pris åter få henne i sitt våld för att tvinga.
henne att bli hans hustru.

Om alltså doktor Brummer trots sin ifver ännu ej lyckats finna
grefvinnans vistelseort, så bevisade det tydligt nog, hur svårt det i
själfva verket var att finna den försvunnas spår.

Då kom en dag, när grefven, för att förströ sig, stod i
begrepp att gå ut på jakt, en gammal, böjd, hvitskäggig gubbe emot
honom.

Han hälsade på grefven.

Denne trodde sig ha att göra med en tiggare och stack
handen i fickan för att ge den gamle en slant.

Men hvitskägget vägrade ta emot almosan.

~— Låt det vara! sade han. Med sådana småsaker ska’ vL
inte befatta oss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free