Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 62. Öfverlistade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■739
han såg båten glida fram öfver den fosforescerande vattenytan och
styra ut till midten af floden.
— För himlens skull, hafven förbarmande med mig och mitt
barn, I människor! skrek grefvinnan Lilly i förtviflan och vred sina
händer, under det hon skyndade ned till stranden.
— Tag fatt dem! skrek Folke åt de stora hundarna och pekade
därvid på båten.
De dresserade djuren störtade sig genast i vattnet och summo
efter båten.
Strax därpå skrek Hildur högt at skräck och fasa:
— Lilly — Lilly, hvad i Guds namn tar du dig till?
Men Hildur förmådde ej vidare göra det skedda ogjordt; ty
fastän hon fortast möjligt närmat sig Lilly för att rycka henne
tillbaka, sprang likväl den olyckliga modern i sin ångest och förtviflan
ut i vattnet i afsikt att rädda sitt barn.
Olyckan ville, att det var en stark ström just på det ställe,
där grefvinnan Lilly tog det oöfverlagda språnget ut i vattnet. Hon
rycktes genast bort af strömmen.
Folke Wallmark hade för ögonblicket riktat all sin
uppmärksamhet på hundarna, som han fått att simma efter båten.
Först genom Hildurs förtviflade anskri fingo Folke och Ragnar
underrättelse om den nya uppskakande händelsen.
De unga männen från Lillys landtegendom, hvilka mycket väl
kände till det farliga stället af floden, slogo ihop händerna öfver
hufvudet och ropade:
— Frun är förlorad. Det är omöjligt att rädda henne ur den
strida strömmen.
En annan tillade:
— Herre Gud, bistå henne! Där är hvirfveln. Råkar hon in
i den, så dras hon ned i djupet och är räddningslöst förlorad.
Men grefvinnan Lilly skrek som en förtviflad, i det hon med
uppbjudande af all sin kraft sökte hålla sig ofvan vattnet:
— Greta — Greta, gif mig igen mitt barn! Mitt barn är
mitt lif.
Folke Wallmark hörde hvad de här lokaliserade unge männen
yttrade om detta ställe af floden, och deras olycksspådom gick som
en dolk genom hans själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
