- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
741

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 62. Öfverlistade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■741

Men i detsamma kände han sig tillika med henne fattad af
hvirfveln.

Då slog han ena armen kring Lilly och grep med den andra
handen åter tag i den nedhängande grenen.

Ragnar kom honom till hjälp och drog honom intill stranden.

I detta ögonblick smällde utifrån floden nästan omedelbart efter
hvarandra några skott, och man hörde hundarna, som summit efter
båten, ilsket skälla.

Ragnar kände, att Folke till följd af den utståndna
sinnesrörelsen var alldeles kraftlös.

Genast grep han tag för att bevara Lilly för faran att å nyo
sjunka ned i vattnet.

Från stranden kommo vingårdsarbetarna till hjälp, och några
minuter senare var det svåra räddningsarbetet fullbordadt.

Grefvinnan Lilly och Folke Wallmark befunno sig åter på fast

mark.

Men den förra låg där nu som en död på stranden. Hon
rörde sig ej och gaf intet ljud ifrån sig.

Äfven Folke var mera död än lefvande.

Hildur föll på knä bredvid väninnan, kysste henne under tårar
och försökte återkalla henne till lif. Med Ragnars tillhjälp lyckades
det henne sent omsider.

När Folke hörde, att Lilly ännu ej var död, kom det nytt lif
i honom.

Men för honom var det ett rysligt uppvaknande. Han hörde,
att Lillys första ord voro en fråga etter barnet.

Medvetandet om, att han i följd af grefvinnans öfverilade,
förtviflade steg ännu e; kunnat göra något för hennes barns räddning,
verkade rent af förkrossande på honom.

Han reste sig hastigt upp, sägande:

— Jag går, Lilly, jag går för att, om Gud vill, till er
återföra ert barn friskt och välbehållet och för att befria Greta ur de
där uslingarnas våld.

Strax därpå befallde han arbetarna följa* med och skyndade
utmed floden i hopp om att ändtligen åter få syn på båten, i
hvilken banditerna flytt.

Men en dyrbar, oersättlig tid hade förflutit, hvilken de flyende
naturligtvis tagit reda på.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0693.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free