- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
754

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 63. Den ene bedrager den andre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■754

— John, John, hjälp mig!

Den tilltalade vände sig genast åt det hållet och sköt nu äfven
den andre hunden en kula genom hufvudet.

Äfven här hade han träffat mycket bra.

Men i dödskampen pressade hunden ihop käkarna så hårdt,
att tänderna nästan gingo midt igenom doktorns arm.

John befriade doktorn från djuret, hvarpå Brummer högt
skrikande af smärta genast sjönk tillbaka ned i båten.

John, glad öfver det uppnådda resultatet, befallde roddarna att
åter ro och tog själf, utan att vidare bekymra sig om doktorn, åter
plats vid styret.

Brummer jämrade sig högt och bad i ömklig ton:

— Men så hjälp mig då, John! Du måste förbinda det
rysliga såret. Det odjuret har visst alldeles krossat armen.

Men John invände:

— Det ha vi inte tid med nu. Som doktor måste ni väl själf
kunna anlägga ett nödförband. Om vi på ett så lättsinnigt sätt
förspillde en dyrbar tid, så kunde vi lätteligen äfven få beväpnade
förföljare på halsen.

Brummer insåg, att John hade rätt, och började vidtaga
anstalter för att själf anlägga ett nödförband.

— Vi få vara glada, för det vi sluppit så lindrigt undan,
menade John.

Doktor Brummer var emellertid ej af samma åsikt. Han
jämrade sig och förklarade, att han aldrig förr varit så illa däran.

—• Asch! utlät sig då John. Hellre en söndersliten arm än en
söndersliten strupe. Trösta er! Er vackra fästmö har ni ju nu, och
tanken på denna stora lycka skall rikligen ersätta er för det lilla
missödet.

Med eller mot sin vilja måste doktorn foga sig i sitt öde och
hjälpa sig själf, så godt han kunde.

Men att det skulle komma att gå ännu värre på tok, därpå
tänkte hvarken han eller John.

Hade de haft en aning om, hvad som förestod dem, så skulle
de säkerligen- ej ha gått i land.

Men hur skulle de väl också kunna veta, att grefve Adlerström
spelat förrädare?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0706.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free