Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 63. Den ene bedrager den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■755
Sedan de farit ytterligare ett stycke utför floden, kommo de
till det ställe, där de beslutat landa.
Att Lillys vänner icke så fort kunnat förfölja dem, det visste de.
Visserligen hade de hört, att några ryttare sprängt förbi, men
sedan hade de hvarken hört af eller sett till dem vidare.
Därför kände de sig också fullt säkra och voro öfvertygade
om, att de med lätthet skulle lyckas föra sitt lefvande byte i
säkerhet.
Innan han gaf befallning om att lägga till vid stranden, reste
sig John upp i båten och höll skarp utkik.
Men han förmådde ej upptäcka någonting misstänkt.
— Jag antar, att vi kunna våga det, sade han om en stund.
— Ja, hvarför inte? brummade doktorn. Såret i min arm
bränner alldeles förfärligt, och det är hög tid, att jag kommer i land
för att kunna anlägga ett ordentligt förband.
Men John var ytterst försiktig och vände sig därför till roddarna
med frågan:
— Ni ha väl inte händelsevis märkt, att ryttarna vändt
tillbaka?
— Nej då, svarade en af dem. Hotade oss någon fara från
det hållet, så skulle vår kamrat, som gick i land igen och där håller
sig gömd, redan ha gifvit oss en varningssignal.
— Nå, så lägg då genast till!
John kastade om styret, och några minuter senare stego han
och doktorn i land, sedan den förre lyft barnet och Greta ur båten.
— Se så, se nu till, att ni komma helskinnade tillbakaka till
ert gömställe! sade John till roddarna. Hälsa bror min och säg
honom, att jag så snart som möjligt skall besöka honom och
munt-ligen meddela honom allt det öfriga!
De båda männen stötte genast åter ut båten från land och
rodde sin väg därifrån.
John tog af Greta de band, som fängslade hennes ben, samt
befallde henne stiga upp och utan invändning följa honom och
doktorn.
Själf tog han hand om barnet för att därigenom utöfva ett
större tvång på Greta och gör! henne fogligare. Han visste ju, att
Greta icke annat än i det mest trängande nödfall skulle lämna Lillys
barn i sticket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
